Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 5. Gudstjensten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8O4 VALLFÄRDER.
vi 400 mark rent silfver, med hvilka fyra riddare skola i vårt ställe
utsändas.»
Ånnu senare, t. ex. under k. Magnus Erikssons tid, talas om
korståg mot landet bortom Östersjön, men detta torde väl i allmänhet
hafva varit endast ett fagert tal, i det nämnda fallet afsedt att erhålla
penningehjelp; syftet för striderna var politiskt. Dock synes k. Magnus
Eriksson hafva antagit eller ansett sig hafva antagit korstecknet, i
sådant fall mot östern. Det heter i hans testamente af år 1346: »Vi
konung Magnus äro skyldige att utfärda en ’reysa’ mot Guds ovänner,
och kunna vi falla från, förr än hon är gjord, då skola våre
testamentsexsekutorer sända hundra män med fulla tyg och de andra ting, som
’reysan’ kräfver, och sända de lämpligaste de kunna få mot Guds
ovänner på vår kost och lösen för skada, förlust och fångenskap,
dertill binde vi dem under deras själ och verldens heder» K. Magnus
torde således hafva betraktat det följande olyckliga kriget i
Östersjöprovinserna som ett korståg.
Att nu resa är en jämförelsevis lätt sak, derest man har penningar.
Att resa under medeltiden var en ganska besvärlig sak, i synnerhet
om vägen till det afsedda målet var lång. Penningefrågan deremot
spelade icke så stor roll, ty om pilgrimsfärden var en yttring af
fromhet, så skulle ännu ett uttryck gifvas åt fromheten genom att fullfölja
färden under stora försakelser, torftigt klädd, gående, helst barfota,
med en väska (skräppa) och ett dryckeskärl, i hvilka icke mycket
kunde inrymmas, i handen en staf, på hvilken man helt ofta behöfde
stödja sig, och med en hatt på hufvudet, hvilken väl kunde behöfvas
såväl mot solens hetta som mot regnets skurar. Färden var helig, och
hvad till färden hörde kräfde helgd.
När reformatorerne hos oss motsatte sig alla de välsignelser, som
gåfvos af den romerska kyrkan, tala de äfven om välsignelser af
’pilgrimer, deras stafvar, skräppor, dryckebullar och tecken’. Om tecken
skall jag om en stund tala.
Om utrustningen med hatt, staf och skräppa gifves oss en
föreställning af fig. 616, som visar den hel. Birgitta, hvilken vallfärdade
till Rom och andre heliga orter, till sist till Jerusalem. Hon var
således en mycket framstående och mycket ansedd pilgrim.
Vallfartsorterne voro månge, men af olika betydelse. Somlige
hade betydelse endast för dem, som bodde i närheten och i dennas
omgifningar, andre hade betydelse för hela landet och grannland, andre
för hela den kristna verlden. Ett minne af vallfartsorterne af lägsta
rang hafva vi i de kyrkor, hvilka intill senaste tid af sägnen
betecknats som offerkyrkor. Vi kunna nu icke utreda — mig veterligen —
i något fall, hvad det var för en helighet, som adlade dem till
offerkyrkor framför andra kyrkor. Vallfärden åtföljdes af ett offer, men
långt efter vallfärdernas tid har man offrat småslantar åt dessa sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
