Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 6. Kyrkan och folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
824 SAKRAMENTEN: ÄKTENSKAPET, BOTEN.
Efter denna uppgift kunde äktenskap icke ingås under 110 af
årets 365 dagar, under inemot en tredjedel af året. Förbudstiderna
voro i ett fall sex, i ett annat tio, i ett annat tre veckor i rad. Men
de icke tillåtne dagarne voro flere. Undantagne voro vidare dagar
före större helgdagar, tisdagar och torsdagar (ty onsdagar och fredagar
voro fastedagar). Om två eller tre kyrkliga fester följde i rad, fick
vigsel företagas endast å den sista. För de tre långa perioderna
framkallades förbudet af kyrkans kraf på särskild helgd för dessa
perioder. Förbudet för de öfrige dagarne berodde på det som följde efter
vigseln, bröllopsfestligheterna och begynnandet af den äktenskapliga
sammanlefnaden. Prest, som vigde å förbudstider, var hemfallen till
afsättning (Statuta synodalia, s. 125, år 1396).
Om detaljerne för äktenskapets ingående har jag lemnat en
vidlyftig redogörelse i del 1, s. 99 f.
Vigseln fick ej ske utan att hon blifvit, ’såsom sed är’, tre gånger
tillkännagifven inför menigheten. 1
I Linköpingsbiskopen Nils Hermanssons stadgar inskärpes den
katolske kyrkorättens föreskrift, att gifte ej fick ingås af yngling, som
var yngre än 14, af flicka, som var yngre än 12 år.
Att man, åtminstone inom stormannakretsarne, gifte sig för andre,
tredje eller fjerde gången var icke ovanligt. Kyrkan hade särskilda
föreskrifter rörande förnyade giften.» Med afseende på välsignelsen
af förnyade giften iakttages, att när en man, som förut varit välsignad,
äktar en jungfru eller en fallen qvinna, som ej förut varit välsignad,
må brölloppet högtidligen välsignas, i enlighet med kyrkans sed.
Deremot, om en enka, förut välsignad, äktar en man, som förut blifvit
välsignad eller icke blifvit välsignad, får det ej blifva någon högtidlig
välsignelse. Detta förstås om den välsignelse, som läses under pellen
(pallium) efter upplyftandet [af Christi lekamen].» 2
Ett af kyrkan välsignadt äktenskap kunde icke upplösas
annorledes än genom den ena makens död. I händelse af äktenskapsbrott
förekom skilsmessa för lifstiden, men utan rätt för den oskyldige parten
att ingå nytt gifte. Om af annan anledning en skilsmessa syntes
lämplig, kunde den medgifvas för viss tid.
7. Bot. Ånnu djupare ingrep i det borgerliga lifvet det sjunde
sakramentet. Detta angick icke allenast de gifte, utan alle, man och
qvinna, gammal och ung, ty alla menniskor synda och alla hafva
derföre att bedja om förlåtelse, i fall möjlighet fanns att försona. När
boten drogs in under kyrkans reglementerande verksamhet, lades
grunden till kyrkans domsrätt. 3
1 Statuta synodalia, s. 64. Man kunde dock nöja sig med två tillkännagifvanden,
s. 77. ;
2 Reuterdahl, Statuta synodalia, s. 186, 161.
3 Om boten i Sverige jfr Gummerus, Beiträge zur Geschichte des Buss- und
Beichtwesens in der schwedischen Kirche des Mittelalters I (Uppsala 1900).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
