Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 6. Kyrkan och folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAKRAMENTEN: BOTEN, AFLAT. 831
på samma sätt som under stora fastan. Under karenorna skall han hvar
dag säga 10 Fader vår och 10 ave Maria för sin synd och lika mycket
för den dödes själ. Under karenan skall han, efter sina
förmögenhetsvillkor, låta läsas tre messor cller två eller en messa pro defunctis.
Lefver botgöraren i en stad, skall han hvar dag eller åtminstone
hvarannan under karcnan stå utanför kyrkoporten, under det en messa
säges. Bor han på landet, skall han åtminstone två gånger i veckan
utom söndagen besöka kyrkan, så länge karenan varar. Under karenan
får han icke bruka linne, skodon, kudde, bad, skall afhålla sig från den
äkta sängen, ej bära vapen, derest ej nödvändigheten kräfver det för
sjelfförsvar. Under karenorna skall han undvika gillen och bjudningar
och offentliga samqväm, i hvilka man plägar gå till öfvermått i mat,
dryck och skämt. Under karenorna skall han, när han äter, sitta på
bara golfvet, utan handduk och bordduk, och hvad är qvar efter
måltiden skall kastas åt hundarne.
Dessa exempel kunna göra till fylles. Vi se, att den kyrkliga
penitensen var mycket hård. Huruvida kyrkans föreskrifter iakttogos
i all deras stränghet — derom vågar jag icke yttra mig. Kanske mest
af de små i samhället. Bo Jonsson var en mandråpare. Det är föga
troligt, att han underkastade sig den kyrkliga disciplinen. Han torde
på sin höjd hafva gifvit någon skänk till kyrkan.
Hvilka fall tillhörde biskopen och påfven, liksom de olika fall,
som påfvarne reserverade åt sig — till detta skall jag återkomma i
den siste delen af detta mitt arbete.
Vi hafva sett, att den af kyrkan pålagda penitensen kunde under
vanliga förhållanden mildras något. Hon mildrades ännu mera genom
aflaten, som gick ut på eftergifvande af kyrkliga straff, på det sätt,
att de, som bidrogo till uppförande af kyrkor och kloster eller deras
prydande eller på visse helgdagar besökte dem eller förbundo sig att
taga del i korståg, erhöllo lindringar. Sådan aflat medförde i regeln
store förmoner för de kyrkor och kloster, för hvilkas skuld den var
medgifven.
Påfve Innocentius IV uppmanade år 1245 alle att, för
efterskänkande af synderna, ihogkomma med gåfvor det då pågående
byggnadsarbetet å den nedbrunna domkyrkan i Uppsala. »På grund af
den allsmäktige Gudens och hans apostlars Petri och Pauli
barmhertighet, i kraft af den myndighet, som Han sjelf gifvit oss, efterskänke
vi åt alle, som ångra sig och bekännt sina synder, en minskning af 40
dagar i den penitens, som blifvit dem ålagd.» Erkebiskop Jarl i
Uppsala vidimerade detta påfvebref och tillade: »Med den myndighet,
som är oss gifven, efterskänka vi alle verkligen ångrande, som hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
