Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 6. Kyrkan och folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FASTA. 841
underlåta att utöfva inverkan på arbetskraften. Fastorna voro många
och i flere fall långa. Huruvida de i allmänhet iakttogos troget, det
kan nu icke utrönas. Att fullständigt kontrollera sockenfolket torde
hafva varit omöjligt för de andlige. Men det förefaller dock, som om
fastan spelade en stor roll, att hon till och med var i stånd att gripa
in på de politiska förhållandena. Det heter nämligen i ett bref af år
1512: »Fastlagen äro så nära i händerna, att alle äro bekymrade med
andra ting, att man skall förmoda sig den tiden kunna beställa föga
godt i rikets ärenden.» 1
Hos Judarne förekommo fastor och likaledes hos de antika folken
under hedendomens dagar. Fastorna upptogos från början i den kristna
kyrkan, men det dröjde temligen länge, innan en bestämd ordning
utbildade sig.
Enligt den evangeliska berättelsen (Lucas kap. 18) sade en farisé
till Jesus, att han fastade två gånger i veckan. Denne sed upptogs
af kyrkan, som till fastedagar valde onsdag och fredag, onsdagen
derföre att Jesus den dagen förråddes, fredagen derföre att Han en fredag
dog på korset. Men desse dagar höllos endast halffastor, man fick
äta efter non, d. v. s. efter kl. 3. Inom den vesterländska kyrkan
kallade man desse fastedagar stationes. 2 Onsdagen upphörde emellertid
att vara fastedag långt innan kristendomen infördes i Sverige.
Deremot hade småningom uppstått en sed att fasta på lördagen. Man
tänkte på lärjungarnes sorg under dagen efter långfredagen. Till
minne deraf höfdes det att fasta alle lördagar.
Man fastade äfven å dagen före en stor kyrklig fest —
vigiliefastor. I en samling af stadgar, som Reuterdahl aftryckt i sina Statuta
synodalia s. 182 f., heter det: »Dessa vigilier eller dagar skall fastas
vid bröd och vatten, vid vite af 3 mark: Johannes döparens, Laurentii,
Maria himmelsfärds, alla helgons, långfredagen. 3 Långfredagen tillhör
dock en annan kategori. Till den sälle konungen och martyren Eriks
fest fastas med långfastans mat. Följande vigilier fastas med långfastans
mat: Herrens födelses, påskens, Herrens himmelsfärds, Andreas’, Thomas’,
Mathias’, Petri och Pauli, Jakobs, Bartholomei, Matthei, Simeons och
Judas’. Följande dagar får man en gång njuta mjölkmat: onsdagen i
pingst, Marci evangelistens dag, måndag och onsdag rogationes. 4 Å
följande förfester (profesta) fasta månge af fromhet, för aflatens skuld:
Ordet fasta är gemensamt för alla germanska språk och har i alla samma
betydelse, hvaraf Kluge (Etymologisches Wörterbuch) drager den slutsatsen, att
möjligen redan under den germanske hedendomens tid fasta hörde till
gudstjensten. Det latinska uttrycket var ieiunium, af hvilket det franska jeüne.
Det franska uttrycket carême står i samband med det latinska carere, undvara.
2 Statio har fått sitt namn efter militäriskt exempel, ty vi äro Herrens
stridsmakt (Tertullianus).
3 Dies parasceves.
Bogaciones voro de tre bön- och processsionsdagarne närmast före Christi
himmelsfärdsdag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
