Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 6. Kyrkan och folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
840 INTET ARBETE PÅ KYRKANS FESTDAGAR.
Södermannalagen afslutas nämligen med kapitlet om frider.
Helsingelagen (tingmålabalken kap. 14) låter julfriden vara från
nio nätter före jul och ut till tjugonde dag jul samt tillägger: samme
frid skall vara, när konungens rätte skattman (uppbördsman för skatten)
är i landet.
De uppsvenske lagarne veta således icke af någon annan
kyrkofrid än julens. Dessa fridstider gälla icke endast öfvervåld, utan äfven
stämningar till domstolen, ibland med vissa undantag.
Helt visst få vi äfven anse kyrkan hafva åtminstone medverkat
till uppställande af tvänne andra fridstider, om de än icke stå i
ringaste sammanhang med gudstjensten, nämligen vår- och andfriden,
sånings- och skördetiderna. Vestgötalagen känner dem icke.
Östgötalagen omtalar dem i bygdebalken (kap. 22): Andfriden räcke från
Olofsmessan, till dess hvar rök eller såte är inne, vårfriden från
midfastan till pingstdagen. Denna inneslöt således i sig påskfriden. Då
fick ingen stämning uttagas eller ed afläggas, dock med vissa
undantag. Enligt Södermannalagen räckte vårfriden från midfastosöndag till
helge torsdag (Christi himmelsfärdsdag), andfriden från Olofsmessan till
Mikaelsmessan. Enligt Helsingelagen går vårfriden in med lille
gångdagen (början af veckan före Christi himmelsfärdsdag) till
Botolfsmessan (17 juni), andfriden räcker från Petersmessan (1 augusti) till
Mikaelsmessan (29 september).
Om dessa fridstider voro till stor förmon för folket och detta
hade för dem i väsentlig mon att tacka kyrkan, särskildt hvad
beträffar skyddet för det vigtiga arbetet under sånings- och skördetid,
så pålade deremot kyrkan ett stort hinder för arbetet genom de månge
helgdagarne utöfver söndagarne, ty å de förnämsta helgdagarne var
allt arbete förbjudet. Någon hänsyn måste dock kyrkan taga till
behofvet att arbeta, på det man måtte få sin nödtorft. Antydningar
derom förekomma t. ex. i Skara-breviariet. I dess kalendarium heter
det: »Andre och tredje dag påsk får plöjas efter messan.» Å
evangelisten Marci dag (25 april) må plöjas efter messan. På Johannes
döparens halshuggningsdag (29 augusti) fick man arbeta på åkern efter
messan, likaså den 2 september (den hel. törnekronans dag).
Äfven på ett annat sätt grep kyrkan hindrande in i arbetet,
nämligen genom fastorna. Afhållandet från närande föda kunde icke gerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
