Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 6. Kyrkan och folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FASTA. 843
fyra tiderna infördes af onsdagarne näst efter askondagen, pingstdagen,
korsupphöjelsens dag (14 september) och Luciadagen (13 december).
Rogationsfastan, de tre dagarne före Christi himmelsfärdsdag, har
jag redan i det föregående omnämnt.
Man kunde fasta på olika sätt, hvilka voro föreskrifna i den
kyrkliga ordningen. Graderne finnas angifna i följande föreskrift: 1 Den
som dräpt en menniska skall fasta å samme veckodag, så länge han
lefver. Hade han dödat på söndagen, skulle han afhålla sig från kött,
på fredagen från fisk, på lördagen från mjölkmat. Det strängaste slaget
af fasta var att nöja sig med bröd och vatten.
Dessa fastor gällde för alle och voro ordinarie. Vid
utomordentliga tillfällen, då land och folk voro hemsökta af ytterlig nöd, hvilket
man tydde som ett Guds straff, var kyrkan angelägen att blidka medels
böner, processioner, annan gudstjenst och fastor.
Andra fastor voro individuela, sådana som voro af de kyrkliga
myndigheterna pålagda som straff och sådana som framkallades af
den enskildes fromhet, för hvilken intet offer, ingen försakelse var
för stor. Man fastade oftare än kyrkan föreskref. Man fastade svårare.
Den värste graden kallades att torrfasta: man nöjde sig då med bröd,
rötter, gräs och örter.
Medeltidens menniskor satte värde på mat, dryck och förlustelser.
De många antingen långa eller tätt återkommande fastorna bildade
derföre en bjärt kontrast till det vanliga lifvet. Ett lamt uttryck fick
känslan af denna kontrast i dikten om trätan, som fördes mellan fastan
och julen. Ett skarpt uttryck fick denna känsla i det fråssande och
de uppsluppna lustbarheter, åt hvilka man hängaf sig under dagen
före långfastans begynnelse, d. v. s. fettisdagen. Ja, enligt Olaus
Magni (bok 13, kap. 42) kunde dessa fortgå i hela sex dagar.
Uttrycket fastlagen, en försvenskning af det tyska fastelabend, har fått
sin första stafvelse från det tyska verbet faseln, som betyder bedrifva
tokerier.
Rörande dem, som icke kunde fasta och späka sig nog, må här
göra tillfylles att anföra några uppgifter ur en gammal lefnadsteckning
öfver den hel. Birgitta. 2
Birgittas fader var en gudlig och rättvis man. Han skriftade sig
hvar fredag, han sade: »Jag vill om fredagarne göra mig så beredd,
att jag under de öfrige dagarne kan tåla hvad Gud täckes att jag
skall tåla» Han och hans fader och hans farfader och farfars far foro
hvar och en i pilgrimsfärd till Jerusalem och andre helge mäns
hvilostäder. Hennes fader var af konungslig slägt, han lade grundval
under många kyrkor och gaf gods till många kyrkor och kloster.
Hennes moder var ock mycket gudlig och född af ädlaste slägt, men
1 Reuterdahl, Statuta synodalia, s. 154.
2 Aftryckt i inledningen till Vadstena klosterreglor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
