Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 6. Kyrkan och folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRBUD OCH BANNLYSNING. 849
Dessa afgifter måste hafva tillkommit genom aftal mellan kyrkan och
menigheten. Kyrkoherden hade sin andel i tionden, ersättning för
förrättningar samt vissa reglementerade gåfvor af församlingen. Sådana
kommo äfven klockaren till del. Vi kunna vara förvissade, att den
prest, som vunnit församlingens tillgifvenhet, erhöll hvarjehande gåfvor,
som icke voro reglementerade, utan bestämdes uteslutande af den
enskildes fromma offervillighet. Presterne ihogkommos dessutom ofta i
testamenten. Egare af mycken jord plägade i sina testamenten
hogkomma hvar kyrka, i hvars socken de hade gods, och kyrkans prest.
Det torde dock hafva händt, att mången sockenprest hade ytterligt
små inkomster, så att han hade svårt att hålla sig och sitt embete
uppe. Åfven en prest med goda afsigter torde under sådana
förhållanden lätt hafva dukat under, d. v. s. sänkt nivån af de fordringar,
som embetet ställde och han sjelf borde ställa på sig. Vid
reformationstiden framställas skarpa klagomål mot en del prester. Dess
värre ådagalade icke efter reformationens genomförande alle prester
ett värdigt uppförande. Jag har, af en särskild anledning, gått igenom
Skara domkapitels protokoll från 1600- och 1700-talen, och i dem
förekomma ibland hårresande berättelser.
Utöfver afgifterna till presterskapet förekommo flere afgifter,
ständiga eller tillfälliga, till vissa helgon, till hospital, till dominikaner
och franciskaner, till byggande af kyrkor och kloster o. s. v., af hvilka
den afgifterläggande i allmänhet icke hade någon direkt fördel. Men
det hela gafs dock till kyrkan, och kyrkan hade en stor makt öfver
själarna. Gåfvorna af dessa slag kunde ju alltid medföra en indirekt
nytta.
Till kyrkans verksamhet hörde äfven upprättande af fromma
stiftelser, hospital och sådant, hvilka ju i viss mon kommo menigheten
till nytta. Om dem vill jag emellertid icke tala här. I den siste delen
af mitt arbete ämnar jag tala om den nöd, som förekom i landet under
medeltiden, och denna var icke ringa, samt om försöken att mildra
denna. I detta afseende spelade de enskildes fromma offervillighet en
stor roll. Man hoppades ju att för jordisk frikostighet vinna
himmelske förmoner.
Om kyrkans verksamhet för undervisningen kommer jag att tala
i nästa bok.
När vi sysselsätta oss med förhållandet mellan kyrkan och folket,
få vi icke lemna ur sigte de tillfällen, då förhållandet blef negativt,
Hildebrand, Stveriges Medeltid 3. 54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
