Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 7. Kyrkan och staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDLIGA FRÄLSET. 871
annan lekmans, skulle svara för kyrkan efter det mått han hade af
kyrkans jord, men i alla juridiska saker svara för konungen.
I början af k. Birgers regering uppreste sig de verldslige
stormännen mot de betydlige förmoner, som hade förunnats kyrkan, men
dermed vanns intet. K. Birger utfärdade frihetsbref för kyrkan åren
1304 och 1305, af hvilka det senarc erhöll af påfve Johan XXII
stadfästelse och derigenom blef det bestämmande. Båda innehålla i
hufvudsak ett upprepande af k. Magni frihetsbref. Privilegiet af år 1304
synes hafva blifvit förkastadt på grund af slutpunkten, hvilken gäller
de fall, då en person samtidigt innehade kyrkans jord och egen eller
annan lekmans. I det senare brefvet (DS nr 1413) heter det, att om
kyrkans jord och den enskilda jorden voro lika stora, skulle
vederbörande svara till kyrkan och konungen för hvarderas hälft.
Innehade han mera af kyrkans än af enskild jord, skulle han erlägga
omnes exhibiciones till kyrkan, i annat fall till konungen. Detta kan
icke tolkas på annat sätt än att innehafvare af kyrkans jord (utöfver
prestgården) hade att till den kyrkliga myndigheten erlägga de skatter,
som de eljes skulle hafva erlagt till kronan. Att lyda under kyrkan
i afseende till förvaltning af kyrkans jord beredde således icke någon
lindring i afseende på skatt.
Härmed var kyrkans dragande undan den borgerlige skatten
faststäldt för alla de gods, som tillhörde kyrkan vid den tid, då k. Birger
nyligen såsom myndig hade tillträdt regeringen. Hans privilegium
gällde all den jord, till hvilken kyrkan då, 1304—1305, hade
eganderätt. Den gällde icke presternes enskilde egendom, den gällde icke
kyrkornas förhållande till deras grannar i byarne, ty med dem måste
de dela hvarjehanda besvär, t. ex. byggande af broar och utrustande
af häradsskepp, den talade icke om de tillfällen, då extra bevillning
kräfdes af landet.
K. Birgers frihetsbref voro visserligen icke utfärdade i
sammanhang med hans kröning, hvilken försiggick i slutet af år 1302, men
hans bref ansågos tydligen gälla från kröningen, och detta var ju ganska
riktigt. En konung kunde icke betaga sine efterträdare lagliga
inkomster. Hvad han vid kröningen bestämde, vid ett tillfälle då man
gerna beviljade hvarjehanda förmoner, var icke gällande för längre än
hans egen lifstid. K. Birger fick lemna riket under mycket oroliga
förhållanden. Ett barn uppsattes på tronen, och när detta barg, k. Magnus
II, kröntes, har han tydligen icke utfärdat något frihetsbref för kyrkan.
Är 1341, således fem år efter konungens kröning, förordnar erkebiskop
Peter i Uppsala, att en förteckning skulle upprättas öfver de gods, som
erkestiftets kyrkor förvärfvat efter k. Birgers kröning. Den förteckning,
som åt oss blifvit bevarad i Registrum Uppsalense, är icke fullständig,
ty hon omnämner endast en del härad — antagligen hade olika
personer fått i uppdrag att upprätta sådana förteckningar, men — dess-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
