Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 7. Kyrkan och staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
870 ANDLIGA FRÄLSET.
Upplandslagen säger i detta afseende (konungabalken kap. 10):
»Bönderne ega att göra fyllnad för kyrkojord, för så mycket som
kyrkobol är: ett markland jord under en hundareskyrka och ett halft
marklands jord under en tolfta-kyrka» Derefter följa de temligen oklara
orden: »Har kyrkan mera frälst, stånde det före bönderne och vare
saklös», hvilket tolkats så, att »om kyrkan hade mera jord än lagen
föreskref, berodde det på konungen, om han ville unna denna frälse,
och bönderne hade i afseende på denna jord inga skyldigheter.»
Tolkningen synes mig antaglig. Öfrige lagar, som i mycket rätta sig efter
Upplandslagen, innehålla icke denna föreskrift. Hundares- och
tolftakyrkor voro icke kända utom Uppland.
K. Magnus ladulås, som höll mycket på kyrkan, äfven om han
uppträdde mot biskop Brynjulf i Skara, hvilken sedermera ansågs mogen
för helgonvärdighet, lofvade vid sin kröning år 1276 att skilja prelaters
och kyrkors rätt från kronans, »så snart vi kunna och hafva tillfälle
dertill» Han ville skydda kyrkans lagar (jura) och göra kyrkorna
fria från den tjenst, som erkebiskop Folke och hans lydbiskopar voro
skyldige att lemna konungen (in exhibicione servitii), ’emedan vi anse
detta vara nyttigt för konungen, hela riket, hans själ och rykte’, dock
ville han i afseende på testamenten inhemta uttalanden af sina råd
(maiorum regni). Sjelf tolkar k. Magnus i ett bref, utfärdadt i
sammanhang med hans drottnings kröning år 1281, detta sitt bref sålunda:
»Vi hafva fritagit alla kyrkliga besittningar i vårt rike från alla saker
och kongliga rättigheter» Detta gifver vid handen, att det ej längre
var fråga om prestgårdarne ensamt. Han omtalar äfven biskopsmötet
i Södertelje af år 1279, vid hvilket han utfärdade det nyss anförda
brefvet till förmon för Skara stift, och tillägger, att han ville visa
kyrkan ännu större välgerningar: »Med en nåd, som skall vara för all
tid, bestämma vi, att alla kyrkor och kyrklige personer i vårt rike
skola under vårt beskydd njuta af full trygghet. Vi medgifva dem
äfven, att de må hafva alla sina lösören och fastigheter, som de
innehafva å kyrkans vägnar, såväl för domkyrkor som för mindre kyrkor,
äfvensom alle deras underhafvande å kyrkornas jordar, bönder, brytar
och nyodlare, frie från all kongl. rätt och alla kongl. saker och
utskylder, som kallas på svenska skipavist, spannmål, ättargäld,
ledungslame och andra afgifter, som läggas eller kunna läggas på egendom
eller personer. Detta skulle gälla äfven hvad kyrkan hade förvärfvat
efter mötet i Södertelje eller kunde komma att förvärfva. Alla
penningesaker (böter), som kunde framkomma från dessa gods, skulle
uppbäras af biskoparne och deras tjenstemän. De som hade brutit
mot konungens edsöre fingo icke (af biskoparne) åter upptagas i rikets
frid och gemenskap, derest icke de, mot hvilke de hade förbrutit sig,
bedt för dem. Den, som innehade dels kyrkans jord, dels egen eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
