Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 7. Kyrkan och staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDLIGA FRÄLSET. 873
Under k. Albrekts tid ansågs också en reduktion nödig. Fyra
riddare, den mäktige väpnaren Bo Jonsson, erkebiskopen och tre
biskopar skulle bringa till slut den sedan långt tillbaka tvistiga frågan
om de andliges frälse och deras privilegier. Men någon lösning torde
icke hafva blifvit funnen. Det ser ut, som om frälset, såväl det
andliga som det verldsliga, under k. Albrekts tid dragit en myckenhet
gods undan krona och skatt. Det förefaller, som om man icke
tillerkände kyrkan skattefrihet för de gods, som hon förvärfvat under
den senaste tiden, och fogdarne togo sig deraf anledning att antasta
kyrkans skattefrihet för gods, som längre tid varit i kyrkans ega.
Erkebiskop Henrik i Uppsala utfärdade år 1386, då han under en
visitationsresa besökte Nätra kyrka i Ångermanland, förbud för fogdar
och bönder att aftvinga denna kyrka och Sidungssjö kapell
kronoutskylder och andra bördor för gods, som kyrkan och kapellet hade
förvärfvat för mera än sextio år sedan.
Drottning Margareta företog en revision af kyrkans gods, för
hvilka denna hade fått eller rättare tagit sig skattefrihet. Revisionen
företogs såväl i Danmark som i Sverige och beslöts för detta senare
land vid det stora herremötet i Nyköping år 1396. Revisionsarbetet,
som blef mycket vidlyftigt, börjades mot slutet af samma år och
fortgick, dock med mellantider, till år 1414. Månge gårdar och jordlotter
dömdes då åter under skatt, således ur kyrkans frälse, å de s. k.
räfstetingen, vid hvilka kronans ombud gjorde till domare och nämnd
framställningar om sådan jord, som de ansågo utan fog hafva befriats
från skatt. I början synas kyrkans män hafva i detta afseende
samverkat med lekmännen och konungamakten; inom Vestmanland
tjenstgjorde en biskopens tjenare som kronoombud och på hans yrkande
dömdes diverse domkyrkans, sockenkyrkors och fromma stiftelsers
besittningar under skatt samt tillbaka till de ursprunglige egarne eller
deras arfvingar. Men den stränghet, med hvilken man förfor,
framkallade snart ett starkt missnöje. De år 1412 i Arboga samlade
biskoparne förklarade, att domar fällde öfver kyrkans jord af verldslige
domare voro ogiltige. Man ville ej längre stillatigande åse ett sådant
öfvervåld, utan ville, så snart man funnit lämplige domare, bistå de
kyrkor, som genom det öfverklagade förfarandet blifvit lidande.
Följande år sökte man försona kyrkan med räfstetingen derigenom, att
biskopen skulle vid dem fungera som ordförande, hvarjämte tvänne
medlemmar af hans kapitel skulle vara närvarande. Den gamle
grundsatsen, att ingen konung fick minska inkomsterna för sine efterträdare
visade sig i detta fall verksam: det medvetandet gjorde sig nu
fullkomligt gällande, att skattejord icke fick öfvergå till frälsejord utan
att regeringen i hvart särskildt fall gifvit sitt godkännande till
förändringen. Det var derföre fullkomligt korrekt, när k. Erik af
Pommern förlänade kyrkligt frälse för hans egen lifstid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
