Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 8. Lära, tro och lefverne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
882 PRESTERNES KUNSKAPER.
som egnade sig åt kyrkans tjenst, torde väl aldrig hafva nöjt sig med
de lägre befattningarna — ty ännu så sent som år 1248 voro i Sverige
nästan alle prester söner af prester. Så uppgifver åtminstone Vilhelm
af Sabina (DS nr 359).
Mycket veta vi icke om det lägre presterskapet i Sverige under
medeltiden. Ofta torde det haft endast en ringa grad af bildning.
Det heter i ett synodalbeslut: 1 »Ingen prest skall få en kyrka (d. v. s.
ett pastorat), derest han icke känner trons artiklar, Guds bud
och hvad förstås med barmhertighetens verk» — man kunde
icke gerna sätta krafvet på vetande lägre. Det heter ock (s. 83):
»Presterne skola undervisa folket i den sanna tron och Guds bud och i gode
seder; om de äro okunnige, må de lära sig.» Följande stadge (s. 84) afser
väl icke okunnigheten, utan vårdslöshet i förrättandet af gudstjensten:
»Presterne må se till, att de på ett fromt och tydligt sätt läsa de
kanoniska tiderna och Vårfrus tider och de sju psalmerne, så skola de ock
läsa det de skola examinera.» Skara-mötet af år 1472 fordrar af
presterne, att de skola öfva sig i sina kyrkliga embetsåligganden och i
läsning af den Heliga skrift. De skulle genom att undervisa väl och lefva
väl upplysa folket, huru man skall lefva. Undervisningen kan dock icke
hafva omfattat mycket, om hon än torde dessvärre i vissa fall, såsom
nyss antyddes, hafva varit så godt som allt hvad presten sjelf visste.
Denne skulle 2 om söndagarne och vid andre större fester för
församlingen — således på svenska — utsäga Fader vår, den apostoliska
trosbekännelsen, ave Maria o. d. Något senare 3 omtalas de tio buden
och de sju barmhertighetens gerningar. Kyrkan såg för öfrigt gerna,
att man undervisade något mera. Föreskrifter finnas ock, att lekmän
och lekqvinnor skulle lära sig dopformuläret, då nöddop helt visst
under medeltiden behöfde oftare komma i fråga än nu; afstånden
mellan hem och kyrka voro långa, vägarne svåre och läkekonsten föga
utbildad. 4 Det var i sammanhang med predikan som sådan
undervisning gafs. Tillfälle gafs ock presten att tala med församlingen
utanför kyrkodörren i sammanhang med de officiela meddelanden han
hade att gifva.
Men undervisningen var nedsatt till det minsta möjliga. Presten
skulle ock inverka på församlingen genom att lefva väl (bene vivendo).
Huru uppfyllde de detta bud?
Att gifva ett tillfredsställande svar på denna fråga är icke
möjligt, då vi sakna samtida redogörelser för de normala förhållandena.
Om förseelser begångna af prester omtalas i ransakningar och
dombref, få vi akta oss för att deraf draga en slutsats rörande det nor-
Reuterdahl, Statuta synodalia s. 85.
Stadge af biskop Peter i Linköping († 1351).
Stadge af biskop Nils Hermansson i Linköping († 1391).
Om dopformuläret jfr erkebiskop Nils Ragnvaldssons kyrkostadgar (Statuta
synodalia, s. 144).
e o rm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
