Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 8. Lära, tro och lefverne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
898 ANDERS SUNESSONS HEXAEMERON.
i paradiset voro Ganges, Eufrat, Nilen och Tigris, gränsbergen
Kaukasus och Atlas. Adam och Eva drefvos ut till landet vid Damascus.
Kyrkan, helgonen och de yttersta tingen. Kyrkan är Herrens brud,
den nya Eva, Hans hjelp, som skapades af Hans sida, då blodet rann
ut ur denna. Alle de äro ett, som hafva en kärlek, en tro, ett dop
och ett hufvud. Som vattnet och blodet strömmade ur Herrens sida,
som vattnet strömmade ur klippan, som berördes af Moses’ staf, så
strömma sakramenten ut från Honom. Dopet med dess vatten, rödt
af Herrens blod, dränker brotten och borttager arfsyndens skuld, men
briodden är qvar. Liksom solen tål en sky, men drifver bort den
svarta natten, så tål dopet de synder, för hvilka nåd finnes, men
tager bort de dödliga. Dopet skänker barnet dygderna efter dess anlag
och ökar dem hos de vuxne, dess verk fullbordas genom skriftermål,
aflösning och bot. Nattvarden, denna föda för själen och icke för
kroppen, försvagar straffet för våra synder och låter dygderna växa
fram och gifver dem styrka. År det kött Herren här räcker oss
detsamma han räckte lärjungarne och i hvilket han led och dog? Snarare
det förklarade, som blomstrade upp efter grafven. Anders talar om
ångerns betydelse och uppmanar till bikt. Bannlysningen motsvarar
utdrifvandet ur paradiset, ljusen beteckna kerubens svärd, botdrägten
Adams kläder. Bönerna äro rökelse från kärlekens eld, intet förnekas
dem. Kyrkans förböner för de döde hjelpa alle, som kunna frälsas,
alle förut bestämde. Genom deras kraft brännes i skärselden bort alla
de synder, för hvilka nåd finnes. Den minste delen af skärseldens
pina öfvergår allt elände i verlden. Förbönen kan göra pinan
lidligare för de förtappade.
I viss, ej i egentlig mening kunna helgonens lidanden kallas
förtjenstfulla. Nu stråla de som stjernor i olika glans och vi böra åkalla
dem. Kan icke efter skriftens vittnesbörd en annans tro hjelpa oss?
Vi böra egna dem samma dyrkan som englarne. Läran om helgonen
träder i bakgrunden, men Maria, alltid jungfru, denna stjernesol, kan
aldrig äras nog; den henne ärar, han ärar Sonen, och Gud känner
hennes ära som sin egen.
I läran om de yttersta tingen följer Anders bibeln och
Augustinus. Antichrist var den sjette dagens aftonstjerna. Derefter kommer
domens dag, mörk och förfärlig, sol och måne förlora sin glans, före
domen går en verldsbrand, hvars lågor stiga lika högt upp som
syndaflodens vatten. Denne brand bränner bort alla synder, för hvilka nåd
står att få, de rättfärdige skadar han icke mera, än den glödande ugnen
skadade de tre männen, ehuruväl de gripas af fruktan för domens
stränghet — ifall man får tala om fruktan hos dem som tro.
Törhända är Christus sjelf öfverengeln, som kommer vid midnattstid,
d. v. s. i mörkrets och det fördoldas timme, under basunaljud, att
väcka dem som sofva. Uppståndelsen är ett järtecken. De som då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
