Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 8. Lära, tro och lefverne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGISTER MATHIAS ’ PARAFRAS AF MOSE BÖCKER. 901
Guds vilja. Ting utan förstånd måste af nödvändighet göra sin
gerning, ljus och låga måste skina. Men de ting som förstå mäta sin
gerning med råd och vilja och begynna henne först när de vilja.
Derför säges, att viljan är sin gernings fru. Nu är Gud den allra
förståndigaste och den allra friaste, derföre skapade Han icke verlden
förrän Han ville, men i Hans vilja finnes ingen botten. Som Han
fattar sig sjelf fager och säll, vill Han, att flere skola blifva det och
förstå Hans fägring och sällhet. Derföre skapade Han af sin goda
vilja menniskor och englar att förstå och älska och lofva och tjena
Honom, och all verlden att tjena menniskan, att hon så mycket hellre
måtte tjena Honom. Han skapade tiden och verlden i tiden, som
Han hade tänkt henne af evighet. Spörjer du, hvar Han var
dessförinnan, så svaras: hos sig sjelf, som Han nu är.
När det heter i skriften, att verlden skapades i begynnelsen,
förstås dermed i Guds Son, Hans renaste spegel för alla de dygder Han
ville uppenbara och te varelser af mångahanda slag. Gud allena kan
skapa, djeflarne kunna blott omskifta ett tings natur, som en stekare
tänder eld under kitteln och gör det varmt, som förut var kallt. Gud
gör under, ej med händer eller andre lemmar, utan med ett ord. Han
skapade verlden af intet, ej af sig sjelf, af sin egen natur, som den
välsignade Sonen, född af evighet, ej af något ämne, som en smed
gör en yxa. Han skapade verlden god, dock ej så god som Han sjelf
var, gammal, dock ej så gammal som Han sjelf. Himmel, jord, vatten,
luft och eld äro de fem grundämnen, af hvilka allt är vordet. Först
himmel och jord. Jorden är intet annat än det skarn, som himlarne
sköto ifrån sig, derföre kastas till henne ofvan och nedan alla orena
ting. Om himlarne meddelas mycket. Hafva himlarne en själ
eftersom de röra sig? Solen var redan förste dagen skapt efter sitt ämne,
ljuset, den fjerde dagens verk är derföre endast en fortsatt utveckling
af den förste dagens. De sex skapelsedagarne äro att anse som
engladagar. De äro förbilder för verldsåldrarne.
Törne och tistel och rifvande djur äro skapade af Gud, icke af
fienden, såsom Manikeerne påstå. Det skadliga kan också vara till
läkedom, till och med ormens etter. När föga vetande menniskor gå
i vår Herres smedja, d. v. s. tänka öfver Hans händers verk, då kunna
de undra, hvarföre skadliga varelser äro skapade. Men vår Herre
visste väl hvad som behöfdes för att fullkomna verlden. När en rättvis
domare bygger borg eller stad, då gör han ock mörkhus (= fängelse)
och galge, innan någon bryter hans rätt inom staden. Efter de sex
dagarne upphör skapelsen, endast menniskosjälen skapas omedelbart
härefter af Gud. De visaste män gjorde beräkningar, de funnos fordom
och hade starkare hufvud och hjerta än nutidens menniskor. Den,
som vill trötta sitt hufvud, må räkna hvar planets gång. De sade
ock, att många verldar skulle evinnerligen komma efter hvarandra och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
