Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 8. Lära, tro och lefverne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU BIRGITTAS UPPENBARELSER. 921
af dem, som kunna lyfta sin blick till himlahvalfvet, på samma sätt
ses min åsyn icke af de odöpta barnens själar, likväl äro de närmare
till barmhertigheten än till straffet.»
Helvetet ligger under skärselden. Här tronar djefvulen Æthiops,
blåmannen, den fallna morgonstjernan, den ohyggligaste bland allt
ohyggligt. Här finnes det omätliga djup, i hvilket själarna fara ned
som snöflingor, med dödssynder öfver sig, och liksom snön smälter för
solen, så smälter allt godt bort i dem. De blifva så onda, att de
hellre i evighet vilja vara i helvetet än mottaga nåden. Här finnes
intet annat än afund, eld och likväl evigt mörker, onde andar flyga
omkring som gnistor från den brinnande ugnen. Här är gråt och
tandagnisslan, här är en förfärlig fulhet, öfver all beskrifning, en
jämmer utan ände, blott då och då afbruten af de onde andarnes glädje.
Ty när djefvulen får lof att göra ondt, då har han samma känsla som
en sjuk, hvilken förnimmer att hans bittre fiende är död. Det är den
onda viljan, som upplåter helvetet, det är hon, som bränner här. Men
det gifves grader i fördömelsen, och Gud öfvar barmhertighet till och
med i helvetet. Guds vänner hafva genom att påminna och afhålla
från synd gjort det för mången drägligare i pinan, de hafva tilltäppt
de värsta hålen, så att han icke störtar ned i det allra djupaste. Voro
helvetesstraffen eviga? »Förtryt icke, Herre, säger Birgitta, att jag
talar. Vill du, den barmhertigaste guden, evigt straffa den som icke
kan synda evigt? Menniskorna tro icke, att det stämmer med Din
barmhertighet, sjelfva döma de ju blott i tiden.» Anden svarade:
»Jag är sanningen och rättfärdigheten, jag betalar hvar och en efter
hans gerningar och känner hjertat. Mine vägar och domar äro högre
än verlden, som himlen är öfver jorden. Huru kunna väl de lefva i
min rena evighet, som vilja lefva evigt och synda evigt?»
En väpnare hade missförstått en af magister Mathias’ predikningar
och sporde: »Om själen skulle gå omkring till domedag som ett djur
och äta jord och blad af träden?» Då hörde Birgitta Herrens röst:
»De renade själarna se Guds anlete, låt honom predika, att de göra det,
predika ständigt, säkert, i tid och otid.» Till himlen visar hon alla
Guds vänner och de döpta barnen, men deras kroppar hvila i jorden
till domedag. Detsamma gäller dem, som vid Herrens uppståndelse
väcktes i sina grafvar. I himlen finnes intet materielt, men vi kunna
icke tänka oss det himmelska annat än under jordiska bilder. Der
finnes icke mat eller dryck, utan glädje i Gud och himmelsk lofsång,
der är ärans stad, härskarornas mängd, der stråla de salige som stjernor
evigt och alltid, der är kärleken fullkommen, Gud åtrås och älskas
blott för sin egen skuld. Der är den hvila, som ögat icke kan se,
örat icke höra, som aldrig är uppstigen i en menniskas hjerta. Der
är Gud öfver, utom och i allt, och de salige, som äro i Honom och
Han i dem, skåda allting i Honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
