Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
924 MUNK- OCH KLOSTERVÄSENDET.
själskrafter återvända till det stränga arbetet. Men alle voro icke af
samma art, som Döparen och Ansgar. Månge voro de, som sökte sig
bostäder i ödemarken, för att lefva uteslutande för sig sjelfve, utan
att egna en ende tanke deråt, att de hade pligter att uppfylla mot
sina medmenniskor. De kallades på grekiska ökenbor, eremiter (af
eremos, öken) eller munkar, monachoi (af det grekiska monos, ensam).
I Egypten, som mera än de fleste andre af Österlandets delar var
ett kontrasternes land, der öknarne å båda sidor pressa samman den
bördige Nildalen, hade denna benägenhet för ett afsöndradt lif redan
under heden tid slagit rot och vunnit stor utbredning. Der anknöt
sig detta lif till dyrkan af guden Serapis. Vid dennes tempel funnos
byggnader, i hvilke hans tjenare förde ett från ytterverlden afstängdt
lif. Egypten blef ock det kristna munkväsendets vagga. Der funnos
eremiter, som bodde ensamme i klipphålor, der slöto sig eremiterne
samman till gemensam lefnad, der lades dermed grunden för
klosterväsendet. Der bodde hvar och en i sin koja eller cell, och hvar cell var
en fristående boning, cellerne voro ryckte nära intill hvarandre inom
ett begränsadt område, cellinbyggarne stodo under ledning af ett
öfverhufvud. En sådan by af celler och munkar kallades laura. Slutligen
förenades cellerne i en byggnad, hvarigenom sammanlefnaden blef
trängre och kontrollen från öfverhufvudets sida lättare. En sådan
byggnad kallades på grekiska monasterion eller koinobion, det senare
ordet syftande på lifvet i gemensamhet. Båda orden latiniserades och
förekomma i latinsk form äfven i våre medeltidsurkunder. Det svenska
ordet kloster går tillbaka till det latinska claustrum, hvilket ord syftar
på den stränga afstängning, som skilde munkarne såväl från lekmännen
som från det ordinära presterskapet. Det egyptiskt-kristna
munkväsendet ordnades af den hel. Pachomius († 348), hvilken i sin ungdom
hade varit Serapismunk. Ordningen inom klostren var, kan man säga,
militärisk, och regeringen sköttes med ytterlig stränghet.
Klosterväsendet blef kort derefter införlifvadt med den kyrkliga
organisationen genom Basilius den store, biskop i Cæsarea († 379).
Det var en helt annan ande, som han inblåste i de kristna klostren.
Munkväsendet skulle icke vara ett våldsamt undertryckande af den
menskliga naturens kraf, utan ett återgående till naturen, dock paradt
med en god del försakelse. Man skulle söka att likna Christus, men
man upptog derjämte de gode frukterne af den antika verldens odling.
Ädle andar, som icke kunde förlika sig med de dåliga sidorna i den
tidens offentliga lif, flyttade nu bakom klostermurarne. Der försiggick
ett betydande uppfostrings- och utbildningsarbete. Att detta
skattadeshögt af kyrkan framgår otvetydigt deraf, att det blef allt mera sed att.
hemta biskopar ur klostren. Men klosterväsendet kunde icke hålla
sig på den höge ståndpunkt, som Basilius hade uppställt. I klostren
vann neoplatonismen med dennes mystiska riktning insteg. I klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
