Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BENEDIKTINERNE. 925
samlades en massa munkar, som hörde till befolkningens drägg, som,
obildade och drifne af fanatism, tilläto sig hvarjehanda ohyggligheter,
hvilka gjorde klosterväsendet inom den grekiska kyrkan illa
beryktadt.
Småningom infördes klosterväsendet i Vesterlandet, inom Italien
under 370-talet. Kyrkofadern Ambrosius grundade ett kloster i sin
födelsestad Milano. Den hel. Martin af Tours († 400) anlade något
som liknade ett kloster invid stiftsstaden vid Loire. Särskildt i Italiens
och Frankrikes vestliga kusttrakter upprättades kloster. Under
400-talet flyttades munkväsendet från Gallien öfver till det keltiska
Britannien och Irland. Inom dessa land anlade man klostren gerna i
hafstrakter, på näs och öar.
Åfven mot det vesterländska munkväsendet kunde väl grundade
anmärkningar göras. Inom klostren fanns icke den nödiga ordningen.
Den tid låg icke så långt tillbaka, då landen voro hedniska, och månge
af dem, som vunno inträde i klostren, vore endast till det yttre kristne,
under det deras inre i hög grad bevarade minnena från det hedna
väsendet. Nöden i detta afseende var stor och kändes djupt. Det
behöfdes en förbättrare af klosterväsendet, och denne framträdde:
Benedikt af Nursia († 543), hvilken år 529 på Monte Cassino i Campanien
anlade det sedan verldsberömda klostret. Han författade en
ordensregel, som bär hans namn och är ganska vidlyftig: utom en inledning
ej mindre än 73 kapitel. Munkväsendet skulle vara en dygdeskola
och en frälsningsanstalt, klostret en tillflyktsort, i hvilken man öfvade
sig i helighet. Hvart kloster fick en abbot1 till föreståndare, som i
allmänhet var enväldig; endast i vissa fall behöfde han rådgöra med
klostrets seniorer. Icke hvem som helst blef intagen i klostret. Den
som begärt inträde skulle pröfvas och pröfvas strängt. När han för
att vinna inträde klappade på klosterporten, öppnades denne icke
genast, i stället gjordes honom hvarjehanda svårigheter. Hade han
tålmodigt fördragit allt detta under fyra eller fem dagar, släpptes han
in, och för honom uppläts den för gäster afsedde cellen. En af de
äldre klosterbröderne besökte honom, utransakade hans själstillstånd,
förvissade sig, huruvida han i sanning sökte Gud, om han vore
villig till Guds verk, till lydnad, till att lida smälek. För honom
skulle framhållas allt det hårda och svåra, som man har att genomgå
för att komma till Gud. Efter två månader upplästes för honom
ordensregeln. Om han ännu vidhöll sin föresats, flyttades han nu in i
novitiernes cell, inom hvars murar han skulle lefva och tänka. Efter sex
månader upplästes för honom åter klosterregeln. Sedan ytterligare
fyra månader förflutit, lästes klosterregeln för honom för tredje gången.
Stod han fortfarande fast, underkastande sig att alltid lyda regeln och
1 Af abbas, fader, äfven munk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
