Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
934 CISTERCIENSERNE.
sjuke, gaf dem mat (de fingo kött äfven vid tillfällen, då detta var
förment de friske), eldade vintertid i sjukstugan, tvättade hvar lördag
de sjukes fötter och lemnade dem kläderna, när de åter kunde infinna
sig i koret. Dog en broder, lade han på golfvet grafklädet och på
detta den döde, gaf ett ljudande tecken för att tillkännagifva
dödsfallet, tvättade liket med varmt vatten och ombestyrde
begrafningen.
Källarmästaren (cellerarius) hade i sina många bestyr flere
biträden, en underkällarmästare, som var munk, och flere lekbröder.
Han fick tala med alle i klostret. Han hade tillsyn öfver klostrets
jordagods, mottog afkastningen och sörjde för konventets underhåll, han
anskaffade lifsmedlen, mottog hvar lördag af dem, som haft veckan,
kökets tillhörigheter och öfverlemnade dem åt de nye. Han sörjde
för den yttre ekonomiska ordningen i klostret, införde i kapitlet noviser
och lekbröder, som begärde att få gå igenom pröfvotiden.
Källarmästaren hade att sörja för gästernes välplägnad. En gång i månaden
aflade han inför abboten räkenskap för inkomster och utgifter. I hans
närvara afgåfvo förvaltarne af jordagodsen och verkmästarne
räkenskap. Cellerarius hade således mycket vidtomfattande och vigtiga
uppgifter att fylla och var derföre inom klostret en betydande man.
Ofta deltog han derföre — äfven i Sverige — i vigtigare förhandlingar
med den yttre verlden. 1 I större kloster anställdes vid sidan af
källarmästaren en eller tvänne tjenstemän med titel af bursarius, till
förvarande af klostrets förmögenhet med redovisningsskyldighet inför
abboten.
En tjensteman hade att svara för refektoriet, d. v. s. matsalen,
för bröd, öl och vin, för handdukar och för qvarlefvorna efter
måltiderna.
Hospitalarius, med en lekbroder vid sidan, betjenade gästerne.
Portvakten hade sin plats vid ingången till klostret.
Sommartiden intog han sin plats omedelbart efter laudes, vintertiden så snart
dagen grydde. Kom en främling, sporde han efter dennes ärende,
helsade honom med böjda knän och bad honom taga plats vid
portvaktarecellen, till dess hans ankomst hunnit blifva anmäld för abboten.
Munkar och lekbröder, tillhörande orden, fingo utan vidare träda in,
men aldrig en qvinna. Portvakten hade i sin cell ett brödförråd, så att
han kunde gifva åt förbikommande fattige; dem lemnades äfven
qvarlefvorna från måltiderna. Ringde det till bön, förrättade portvakten sin
i cellen.
Klädmästaren (vestiarius) hade att sörja för klosterinvånarnes
kläder och hade under sig hvarjehanda handverkare, skräddare,
skomakare, garfvare och väfvare. Han var befriad från allt deltagande i
1 En urkund af år 1225 t. ex. omtalar som representanter för Alvastra kloster,
närvarande vid en tingsförhandling, abboten Simon och cellerarius Gustaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
