Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
942 CISTERCIENSERNE.
fram till det yttre porthuset, der portvakten uppehöll sig. Blef den
besökande mottagen, förde abboten, som tillkallats, gästen in i det
lilla kapellet å andra sidan porthuset, för att bedja tillsammans med
honom. Så fördes gästen genom det inre porthuset till den store yttre
gården, som var utåt omgifven af klostrets ekonomibyggnader. Vid
sidan af det inre porthuset fanns ett stall, i hvilket gästens häst
insattes. Kyrkan är lätt att känna igen genom den höge takryttaren.
Till henne ansluter sig å den södra sidan den inre gården, den s. k.
korsgången. I vester om denne ses en gång, genom hvilken
klostermenigheten gick till kyrkan. Utanför denne gång ligger en lång
byggnad med förrådsrum och bostad för lekbröderne. De två från
denne utspringande korsarmarne inneslöto abbotens bostad samt
härberget för gästerne. Söder om korsgången ligga köket och det långt
utskjutande refektoriet. Öster om korsgången ligger det långsträckta
sofhuset med en flygel åt öster. I vinkeln mellan sofhusets
hufvudbyggnad och flygeln ligger ännu en gård, som i öster begränsas af
sjukhuset och i norr — åt kyrkan till — af en byggnad af två
våningar: i den öfre förvarades böckerna, i den undre suto
afskrifvarne.
Ett större kloster hade således en storartad anläggning. Men det
oaktadt rådde den största enkelhet. I alla kloster, som icke hade
urartat från de ursprungliga bestämmelserna, rådde enkelhet, såväl i
drägt som i lefnadssätt. Men cistercienserne gingo ännu längre än
andre af desse tidigare ordnar i krafvet på enkelhet. I generalkapitlen
kom man oupphörligen tillbaka till detta kraf, och en mängd
föreskrifter gåfvos rörande klosterkyrkan. Torn fick ej finnas, men väl en
takryttare af trä för klockorna. Takryttaren fick ej vara omåttligt
hög (1157). Ingen klocka fick väga mera än 500 skålpund. Att ringa
samtidigt i två klockor stridde mot enkelheten (1157). Kyrkdörrarna
voro i allmänhet omålade, man kunde dock måla dem med hvit färg
(1157). Golfbeläggning i olika färger var förbjuden (1218).
Fönsterglaset fick icke vara måladt (1182). Uthuggne bilder fingo icke
förekomma (1134). Ingen annan målad bild fick förekomma än en som
framställde Christus (1213). Korsen skulle vara af trä, så pass små, att de
beqvämligen kunde bäras i processioner, de fingo icke vara utsirade
med guld. På altaret fingo endast under messan på högtidsdagar
förekomma ett kors och ett relikskrin, inga ljus (1185). Altaret skulle
vara i ytterste grad enkelt, utan någon sirad duk (1199). Endast å
de förnämste högtidsdagarne fick altaret täckas med en duk af siden
eller halfsiden, men en sådan skulle alltid vara af en färg. Altarbilder
i olika färger fingo ej förekomma, på sin höjd en hvitmålad bakvägg.
Å minnesdagen af ett helgon, åt hvilket ett altare var vigdt, fick å
altaret finnas ett ljus, vid store fester två (1189). Ljusstakarne fingo
icke hafva större höjd än 11/2 fot. Kalk och vinkanna fingo vara af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
