Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CISTERCIENSERNE. 943
förgyldt silfver, aldrig af guld (1251). När abboten firade messan,
fick han ej hafva någon matta under fötterne (1218). Endast när han
vigdes, fick han bära alba och kåpa och en messhakel af siden (1180,
1183, 1195), men messhakeln skulle vara enkel, af en färg, utan
guldbård eller andre prydnader (1207). På kyrkogården fick ej finnas
upprätt stående grafvårdar (1194).
Brokiga kläder eller sådana, som ådrogo sig uppmärksamhet, fick
ingen munk bära (1181). Ingen abbot eller munk, endast visse grupper
af arbetare fingo begagna handskar (1157). Bägare af silfver eller
med fot af silfver fingo icke förekomma (1203). Ingen verldslig man,
som beledsagade en abbot, munk eller lekbroder, fick bära svärd, hans
drägt skulle vara mörk och utan prydnader (1157). Hyskor och hakar
eller spännen å kläderna skulle vara tillverkade af trä, horn eller jern,
utan all utsirning. Sadlarne fingo icke vara sirade, remtyget fick
aldrig vara belagdt med metallblad. Hjortar, tranor, påfoglar eller
dylika djur fick man ej hålla i klostren för nöjes skuld (1134, 1201).
Abboten fick icke ega någon kappsäck.
Klosterdrägten skulle naturligtvis vara ytterst enkel och tillverkad
af groft ylletyg. Färgen var ursprungligen grå, men abbot Alberik,
som efterträdde Robert i Citeaux, sades hafva fått en uppenbarelse af
Vår fru, att munkarne skulle bära hvit underklädnad. Under
kortjensten buro de äfven en hvit kåpa. Hättan och skapularet voro gråa
eller svarta. Bältet var svart eller hvitt. Utom klostret bars endast
svart drägt. På ena dörren till det förut (s. 926) omtalade altarskåpet
från Sånga kyrka är den hel. Bernhard framställd (fig. 617) med hvit
underklädnad och gråbrun öfverklädnad. I anledning af den grå
färgen kallades i Norge cisterciensermunkarne gråbröder till in i
1300-talet, då denna benämning öfverflyttades på franciskanerne. Nunnorna
buro hvit drägt med svart slöja och svart skapular.
Ingen i klostret fick hafva egen förmögenhet, klostret hade endast
en kassa, den för klostret gemensamma. Ett kloster, äfven om det
var fattigt, fick ej fika efter allmosor. De offerstockar, som hade
kommit i bruk, borttogos. Öfverträdelser af budet om personlig
fattigdom bestraffades strängt. När en munk i Hardenhausens kloster nära
Paderborn hade aflidit, fann man i hans qvarlåtenskap en obol, d. v. s.
ett mynt af en half pennings värde. Abboten, den aflidnes köttslige
broder, befallde då, att liket skulle jordas utanför kyrkogården och
obolen kastades ned till honom i grafven, under det munkarne
utropade, med de ord, som aposteln Petrus använde till Simon: »Må du
varda fördömd med dine penningar!» När man klandrade abboten för
öfverdrifven stränghet, svarade han: »Är han salig eller kan han
blifva salig, kan denne skam ej skada, kanske gagna honom. Är han
fördömd, så är hvilan i kyrkogården honom till ingen nytta. Jag har
gjort detta andre till skräck.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
