Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIGGAREORDNARNE. 981
Dominikanernes regel grundar sig, såsom nyss sades, på den hel.
Augustini stadge för de reguläre kanikerne. Drägten öfverensstämde
till en början med deras, men ändrades sedan af Dominicus, i
närmare anslutning till de tidigare munkordnarne: en hvit tunika, ett
hvitt skapulare med en liten spetsig hvit hätta; när de gingo utom
klostret en svart kåpa med svart hätta, af hvilken anledning de i
Norden kallades svartbröder. De skulle sofva på halmsäckar, med
tunikan om kroppen, strumpor och skor på fötterna. Fastetiden varade
från 14 september till nästa påsk. Kött fingo endast sjuke äta.
Tystnaden skulle noga iakttagas. Lekbröder fingo icke finnas i klostren,
ty de kunde icke predika och förorsakade ofta oordningar. För att
blifva professus, d. v. s. kandidat att upptagas i brödraskapet, måste
man kunna läsa och förstå breviariet. Professi handleddes af en lector,
som undervisade i teologi, lärde gode seder, vakade öfver flit och tukt.
I spetsen för orden stod en generalmagister, äfven kallad superior,
årligen höllos generalkapitel i Rom eller Bologna. Ordensområdet
var deladt i provinser, som förestodos af provinsmagistrar. Klostren
förestodos af priorer.
Äfven hos dominikanerne försvann den sträfva enkelheten. De
fingo ock — i Norden år 1265 — påtflig tillåtelse att besitta jordegendom
och skaffa sig penningeinkomster. Denna tillåtelse var dock endast
en stadfästelse af redan inträdda förhållanden.
Mellan franciskaner och dominikaner rådde en viss afundsjuka —
de två samtidigt uppkomne ordnarne fikade efter inflytande och gunst.
Dominikanerne hade en viss förnämligare prägel, de voro
ursprungligen domherrar och slöto sig närmare till de äldre munkordnarne,
men när de sågo, huru franciskanerne genom sin smutsfärdighet kommo
den lägre befolkningen närmare på lifvet, blefvo äfven de
tiggarebröder. I nutidens språk begagna vi uttrycket tiggaremunkar, men
detta är icke exakt. Medlemmarne af desse två ordnar kallade sig
aldrig munkar, utan endast bröder (fratres, af hvilken latinska
benämning det engelska uttrycket friars uppkommit). Dominikanernes
främsta uppgift var emellertid predikan och de vinnlade sig derföre
om undervisningen, hade i hvart kloster en skola eller ett studium.
Deras förnämsta skolor funnos i Rom och Bologna. När
franciskanerne märkte det inflytande dominikanerne vunno genom sina
kunskaper, började de, med afvikelse från det ursprungliga programmet,
att omhulda studier. Men det var snart ej längre fråga om studier och
undervisning inom klostren. Dominikaner och franciskaner förstodo
att tillvälla sig lärostolar vid universiteten. Någre af medeltidens
mest fräjdade lärde tillhörde desse ordnar. Engelsmannen Roger Baco,
född 1214, död 1294, kallad doctor admirabilis, som arbetade i
naturkunnighet, filosofi, historia och språkstudier, var en franciskanerbroder.
En annan vetenskaplig storhet af förste rang — efter den tidens mått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
