Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
982 TIGGAREORDNARNE.
— var Albertus Magnus, till börden tysk, afliden år 1280. Han tillhörde
dominikanerorden. Denne egnade äfven mycken uppmärksamhet åt
konsten. Den beundransvärde italienske målaren fra Angelico, född
år 1387, död år 1455, var dominikanerbroder.
Under 1300-talet uppenbarade sig inom kyrkan ett nytt kraf på
allvarlig fromhet, med en viss mystisk anstrykning. Flere af
banerförarne för denna rörelse, mäster Ekkard, Johan Taulerus, Henrik Suso
i Tyskland, Savonarola i Florens, tillhörde dominikanerorden.
Om misshälligheter uppstodo mellan dominikaner och franciskaner,
så uppstod än mera fiendskap mot de två tiggareordnarne inom det
sekulära, d. v. s. det vanliga presterskapet. Förhållandet var verkligen
ömtåligt. De två ordnarne omhuldades i början ej endast af påfven, hvilken
de skulle i främsta rummet tjena, utan äfven af andre kyrkans stormän,
erkebiskopar och biskopar. Medlemmar af de två ordnarne uppsattes
äfven på biskopsstolen. Men genom de påfliga privilegierna att icke
blott samla allmosor, utan äfven att predika, höra bikt och meddela
aflösning, kommo dominikaner och franciskaner i kollision med det
lägre presterskapet, hvilket ingalunda med sinneslugn kunde se att
församlingsbornes intressen och dermed äfven deras gåfvor vändes
ifrån dem.
Franciskanerorden hade såväl brödra- som systrakloster. Men det
fanns inom denne orden äfven s. k. tertiarier, d. v. s. medlemmar af
Francisci tredje orden — franciskanerne voro den förste,
klarissinnorna den andre. När desse två förste ordnar voro stiftade och visade
sig lifskraftige, tvekade Franciscus, om han skulle draga sig tillbaka i
ensamheten eller om han skulle fortfarande arbeta. Vänner rådde
honom till det senare och han gick åter ut att verka. Hans nitälskan
och hans ord voro kraftiga, månge voro de, som förklarade sig villige
att följa honom. Men han bad dem stanna i hemmen och inom det
dagliga kallets utöfning föra ett fromt lefverne. Han gaf desse månge
en föreskrift för deras lefverne. Detta skedde år 1221, och föreskriften
erhöll sedermera påflig stadfästelse. Endast fromme katoliker fingo
upptagas i denne orden, inge, som uppenbart hängåfvo sig åt synden,
ingen gift, såvida ej den andre parten medgaf det. Ett profår
fordrades. Sedan detta blifvit genomgånget, skulle den nye medlemmen
lofva att lifvet igenom hålla Guds bud och alltid stanna qvar i orden,
såvida de icke ville upptagas i något af brödra- eller systraklostren.
Tre månader efter inträdet skulle de skrifva sitt testamente.
Tertiariernes drägt skulle vara ytterst enkel, utan alla smycken, hon skulle
vara förfärdigad af simpelt tyg, som ej var helt hvitt, ej heller helt
svart. De fingo icke bevista några skådespel eller deltaga i danser,
fingo icke äta kött på måndagar, onsdagar och fredagar — fredagar
var fastan ytterligare skärpt 1 —, de skulle fasta från den hel. Martins
1 Undantag var dock medgifvet, om juldagen var en fredag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
