Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOMINIKANERNE I SVERIGFE. 999
gods. År 1352 öfverlät k. Magnus till klostret sin — icke kronans —
patronatsrätt till Bjälbo kyrka. I öfrigt är icke mycket att berätta
om klostret.
Denna stiftelse lockade till efterföljd. År 1289 förklarade hr Karl
Gustafsson, riksråd, f. d. marsk, förande en sköld med tvänne
korslagda liljor, äfvensom hans syster och svåger, att de medgåfve deras
syster Margareta att af hvad hon egde i orörligt och rörligt gods
skänka huru mycket hon åstundade till kloster och kyrkor, af
återstoden finge hon lefva, i hvilken ställning hon än befunne sig —
detta syftar tydligen på hennes afsigt att gå i kloster —, men detta
undantagna skulle efter hennes frånfälle delas mellan arfvingarne.
Margaretas plan måste noga öfvertänkas, stötte kanske äfven på yttre
svårigheter. Tio år senare omtalar hon, att vid ett kyrkomöte i Telje,
der erkebiskopen och hans lydbiskopar voro samlade, hade biskopen i
Linköping lofvat att viga kyrkogården invid det kloster, hon hade börjat
bygga utanför Kalmar för sig och några med henne, som hade antagit
drägten för dominikanerordens systrar och ämnade fortfarande begagna
denna. I klostret skulle finnas en sacerdos (prest), en klerk
(underordnad andlig) och en dennes tjenare. Detta år få vi anse vara
klostrets grundläggningsår.
De två klostren i Skeninge och vid Kalmar visa tydligen,
huruledes de stora ätterna voro intresserade för dominikanernes orden,
liksom de tidigare hade visat intresse för cistercienserne.
Det åt Johannes döparen helgade nunneklostret utanför Kalmar
hade ett ytterst farligt läge, hvilket nogsamt märktes under de strider,
som mot medeltidens slut utkämpades om Kalmar stad och slott.
Hvad låg utom murarne var hemfallet åt förödelsen, vare sig den
anfallande var dansk eller svensk. År 1504 utfärdade biskop Hemming
Gadd samt hrr Svante Nilsson och Erik Trolle ett bref, i hvilket de
säga, att det fattiga systraklostret vid Kalmar flere gånger hade
skinnats, bränts och platt i grund förderfvats af rikets fiender. På grund
häraf hade rikets råd beslutit, att dominikanernes nunnekonvent vid
Kalmar skulle flyttas och uppgå i Skeninge nunnekloster af samme orden.
Nunnemonasterierna stodo i ett visst beroende af närliggande
brödrakonvent. År 1487 erhöll broder Thomas Larsson i
Kalmarkonventet af generalmagistern uppdrag att vara vicarius, presidens,
provisor et confessor för monasterium sancte Johannis baptiste invid Kalmar
med makt att göra för ställets bevarande och fullbordande allt hvad
en provincialprior kan göra, när han är närvarande, och skulle han
hafva med sig två bröder, som han ansåg lämplige. Provincialen egde
ej rätt att entlediga honom, såvida icke den större och förståndigare
delen af nunnorna både derom. År 1505 föreskrefs, att ingen fick
tjenstgöra som kapellan i ett nunnemonasterium, som icke blifvit
godkänd af priorn i närmaste konvent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
