Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANCISKANERNE I SVERIGE. 1003
ön, hvilken kunde komme riket till skada. Klostret blef emellertid
uppfördt af sten, ty än i dag finnes en stenmur qvar.
Från Torkö kunde man emellertid lätt komma i förbindelse med
fastlandet och dess inbyggare. Ännu besynnerligare är derföre läget
för det tredje klostret inom denne grupp: på Tjockakarl, sedan Kökar,
nu Hamnö, en holme långt ut i hafsbandet, i sydost från fästet
Kastelholm på Åland. År 1472 omtalas en person, som tidigare varit
gardian i detta kloster, hvilket omtalas ännu år 1526. Läget kunde vara
godt för personer, som från den åländske skärgården skulle färdas till
den finske, men huru skulle klosterbröderne få det nödvändigaste för
deras uppehälle och för sjöfarandes förplägning?
Utom dessa kloster förekommo orden tillhörige orter, i hvilke
bröderne under de ofta påkommande och ytterst besvärliga
vandringarna genom landet kunde finna en fristad för sig och sitt. K. Karl
Knutsson utfärdade år 1453 ett skyddsbref för en sådan anläggning,
som flere år tidigare hade uppstått å Vätön i norre Roslags skärgård.
Orten var måhända vald med hänsyn till de ofta vanskliga färderna
till Åland och Finland. Den vanlige utgångspunkten för sådana färder
var Väddö, hvars inbyggare åtminstone under 1400-talet åtnjöto
hvarjehanda förmoner för att vara så mycket villigare att föra öfver vattnet
konungens gode män och bud. Inbyggarne å de närliggande Björkö
och Singö fingo sig af k. Karl ålagdt att i detta bistå Väddöborne,
men endast de, som hade pass af konungen eller hans embetsman,
skulle på denne väg fortskaffas. Vätö liggor invid fastlandet i sydvest
från Väddö. Till orden hade skänkts en tomt med derpå stående hus
i vester om Vätö kyrka, utan tillhörande egor, på det man skulle i
husen inlägga för tillfället insamlade varor. Någon måste hafva bott
på platsen för att vaka öfver förrådet. Möjligt är, att en broder eller
ett par åtminstone tidtals vistades derstädes.
Den andra anläggningen var mera betydande. Med bifall af rådet,
särskildt af biskopen i Linköping, hade en anläggning blifvit gjord vid
Uppgrenna, ej långt från den nuvarande, förr och nu oansenlige staden
Grenna, år 1442. Der fanns äfven ett kapell, kalladt det heliga korsets,
hvilket år 1461 hugnades med ett aflatsbref af erkebiskop Jöns Ben gtsson.
Uppgrenna ligger invid den för samfärdseln under medeltiden ytterst
vigtige vägen Cfver Holaveden. Här hafva helt visst klosterbröder
vistats. Möjligt är, att andra anläggningar af samma slag funnits, men
om dem sakna vi all upplysning.
Liksom man inom dominikanerorden under 1400-talet kände behof
af en reform, gjorde sig samma behof — och som det synes — på ett
vida kraftigare sätt gällande inom franciskanerorden. Jag har i det
föregående talat om en strid mellan den mildare och strängare
uppfattningen af ordensregeln, hvilken ganska tidigt hade uppenbarat sig i
utlandet, men först i den senare hälften af 1400-talet hann till Norden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
