Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1030 BIRGITTINERORDEN I SVERIGE.
Kringom kyrkan skall vara en omgång efter väggarna, 4 alnar
bred, intäppt med jerngaddrar (crates ferree, gerre), så att klerkerne
kunde gå der utan att komma i beröring med folket.
Nu kommer i föreskriften något, som är oklart. Det heter: „Åt,
d. v. s. medels trapporna skall ingången vara i jungfru Marias kor, och
ingen annan dörr skall vara i koret.» Jungfru Marias altare tillhörde
klostersystrarna och deras plats var å en läktare. Systrarna måste
således begagna sig af trappor för att komma ned i koret. Men huru
skulle den prest, som skulle förrätta gudstjensten, komma dit in? Det
måste hafva funnits en ingång, en grind från omgången för presten.
Det måste ock hafva funnits en grind, genom hvilken novisen fördes
in till altaret. Vi kunna icke gerna tänka annat än att hennes vig
ning försiggick vid jungfru Marias, d. v. s. systrarnas altare. Den
’qvämlige stad’, der hon skulle stå under högmessan, befann sig
möjligen i omgången, och då hade hon att träda in genom samma
grind som klerkerne. Hon kunde knappast hafva sin väntans plats i
kyrkans midt, hvarest den kyrkobesökande allmänheten befann sig.
Detta styrkes af den närmast följande föreskriften, att ingen dörr fick
förekomma i kyrkans ’jernade’ omgång annat än i närheten af
högaltaret, hvilken dörr alltid skulle vara läst utom i det fall, att någon
person skall ingå i renlifvet och när biskopen kommer för att visitera
klostret. Denna dörr upptäcktes vid den restaurering, som
klosterkyrkan i senaste tid undergått.
Midt på södra väggen skulle inom jerngaddrarne finnas den hel.
Mikaels altare, så stäldt att presten stod vänd åt söder, och midt å norra
väggen skulle vara den helige Johannes döparens altare, så stäldt att
presten stod vänd åt norr. Det trånga utrymmet inom omgången
gjorde det nödvändigt att afvika från den vanliga orienteringen. Utom
jerngrindarna (i gaddrarne, således inom kyrkans midtdel) skulle
altaren byggas, vid hvilka främmande prester skulle säga messor.
Stöden, som voro under systrarnas korgolf eller åsarne, skulle vara
11 alnar långa från kyrkogolfvet. Öfvanpå åsarne skulle läktargolfvet
uppföras af bräder, lera och tegel, och bräderna skulle på undersidan
vara täckta med kopparskifvor, för eldfarans skuld. Stöden skulle gå
upp genom systrarnas korgolf, så att de hade fyra alnar i höjden
eller dervid, innan de nalkades hvalfvet. Hvalfven öfver systrarnas kor
och öfver hela kyrkan skulle hafva samma höjd.
Härefter följa dessa ytterst karakteristiska bestämmelser. Ingen
kostlig ’grafning’ skulle vara å dörrar eller vindögon, stöd eller
väggar, utan allt skulle vara af slät gerning, ödmjukt och starkt.
Glasvindögonen skulle icke hafva någon annan färg än hvit
eller gul.
Kyrkan skulle byggas af stenar uthuggna i stenberget eller
uppfunna i jorden och ej af tegel, detsamma skulle gälla hvalfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
