Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1034 BIRGITTINERORDEN I SVERIGE.
framför Vårfrualtaret, som var uppfördt under det östligaste af
midtskeppets hvalf. Här torde emellertid en felteckning förekomma,
systrarnas läktare torde hafva förekommit såväl å den södra som den
norra sidan, hvar läktare med sin kör, och mellan dem måste
förbindelse hafva funnits.
Innan vi lemna kyrkan, måste vi stanna ett ögonblick inför en
alldeles särskild anordning, som finnes omtalad i fru Birgittas
uppenbarelser. Naturligtvis var allt umgänge mellan systrar och bröder
förbjudet. Endast i det fall, då en syster var sjuk eller död, fingo
bröder inträda i systraklostret. När någon sjuk behöfde sakramentet,
fick skriftefadern gå in till henne, dock ej ensam, utan skulle han
beledsagas af någre höfviske bröder — uttrycket låter betänkligt, ty
det synes förutsätta, att bröder funnos, som icke voro höfviske. När
en syster var död, gingo alle prester och bröder med skriftfadern in
i systraklostret under sång och böner och buro hennes lekamen till
grafven. Bikten och utdelandet af nattvarden förde syster och
prestbroder i nära beröring med hvarandra, men man försökte på allt sätt
förebygga, att denna beröring icke blefve anstötlig. Den biktande
kunde ju, enligt ållmän sed, icke ses af biktfadern, han satt i sin stol
inom hvad vi kunna kalla ett skåp, den biktande låg på knä i ett
sidorum till skåpet. En sådan anordning var icke tillåten i
birgittinerklostren: mellan biktfadern och den biktande systern skulle finnas en
mur och i denne ett vindöga, så skapadt, att hon kunde höras och
ingalunda ses. Icke ens vid nattvardens utdelande fingo systern och
presten befinna sig gent emot hvarandra, utan skulle förbindelsen
mellan dem ske genom ett vindöga, dock så beskaffadt, att systern
kunde både höras och ses. Detta vindöga skulle vara så skipadt, att Guds
lekamen (hostian) och kalken kunde ’rumligen’ föras ut derigenom.
Af detta framgår det märkliga factum, att systrarna fingo åtnjuta äfven
vinet ur kalken. Om en syster ville tala med skriftefadern eller med
någon af presterne eller bröderne, skulle det ske vid ett vindöga, der
de kunde höras men icke ses. I väggen skulle förekomma ett hjul
(rota), medels hvilket behöfliga ting kunde intagas och utsändas. ’Dock
djerfves ingen syster der höra eller tala, intaga eller utsända utan
abbedissans vetskap och tillåtelse. Hjulet var tydligen af samma slag,
som den skifva, som är anbragt vid biljettförsäljningsluckorna å
jernvägsstationerna. En syster hade abbedissans uppdrag att ’göma’ hjulet,
d. v. s. hålla kontroll öfver detsamma och vara vittne till allt, som
der förhandlades.
Långt ned i brödrakorets norra vägg ses fem små öppningar,
liknande fönster. På insidan förekomma fem nischer med tvänne sitt-
1
1 »Den väggen, som är bakom sätena i brödernes kor mot systrarna i norr, skall
hafva fem vindögon nära jorden, genom hvilka systrarna skola göra sitt
skriftemål och taga Guds lekamen.» Jag har afbildat denne mur med de fem
öppningarna fig. 206.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
