Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1084 BIRGITTINERORDENS GENERALKAPITEL.
nye medlemmar af orden, att hafva med sig mera än tvänne prester.
Kunna de icke hindra detta, utan flere komma, måste de noga tillse,
att ingen lekman kommer in i brödernes kor. — Ingen affälling får,
äfven om han gjort bot, insättas i någon värdighet. i ett kloster eller
utöfva någon laglig handling. — I en mängd frågor, stora och små,
hänvisas till liber usuum Watzstenensium. — Alla kloster skulle hålla
sig efter ordningen i Vadstena, alla systerkonvent skulle rätta sig efter
den bok, som heter Lucidarius, alla brödrakonvent efter liber usuum,
hvilke båda högtidligen godkännas och stadfästas.
IX. De fyra fokariorna kunna upptagas i deras adertonde år. De
invigas af generalkonfessorn, systern stående utanför, han innanför
jerngallret. De skulle hafva gråa kläder och på manteln ett rödt kors.
De fingo icke vara samman med systrarna i refektoriet eller vid
läsningar, men det höfves dem för sig att höra läsas. Deras lif och
verksamhet ordnas af abbedissan och generalkonfessorn. Blir någon
sjuk, skall hennes tjenst förrättas af någon af de andra eller, efter
abbedissans förordnande, af någon vigd syster. Den sjuka får icke
lida någon nöd. Dör hon, skall för henne ordnas vigilia och messa
m. m. på samma sätt som för broder ab extra. — Som abboten i
cistercienserklostret i Öliva vidtagit hvarjehanda anordningar mot bröder
och systrar i klostret Marienbrunn, förklaras dessa och andra tidigare,
som stridde mot birgittinerregeln, vara fullkomligt ogiltiga. — Till
sist talas om delaktigheter i ordens förmoner, hvilka vi kunna
förbigå.
Mycket af det här anförda kunde gifva anledning till hvarjehanda
betraktelser, men de må för denne gång uteblifva. Såsom redan blifvit
antydt, framstår i Gnadenbergkapitlets beslut Vadstena kloster såsom
det för orden bestämmande, om än de tyska klostren i ett visst fall
intogo en undantagsställning. Egendomligt synes, att alls ingen
uppmärksamhet egnades de nederländsk-belgiska klostren, inom hvilka
likväl en så stor lifaktighet rådde.
Men förhållandena synas derefter hafva ändrats. Den tid kom,
då man sökte skjuta Vadstena kloster undan från den förnämste platsen
inom orden. Medbrodern Peder Månsson, som vistades i Rom för att
företräda Vadstena inför påfven, underrättades af abbedissan och
generalkonfessorn år 1517, att ordens kloster hade tillskrifvit Vadstena, att de
ville taga sig ett annat kloster till hufvudkloster. Broder Peder fick
icke brefvet förr än i september följande år och hänvisade till beslutet
vid kapitlet i Gnadenberg, att ingen skulle få ett kapitel sammakalladt
utan bifall af sex namngifna kloster, hvilket innebar, att man icke
längre ville hafva Vadstena som hufvudkloster. Det rätta hade varit
att lemna Vadstena uppdraget att kalla till kapitel hvart femte eller
tionde år. Att nu vinna ändring kostade 50 dukater. Han hade
2
visserligen utverkat en bulla och ett påfvens svar tecknadt å en sup-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
