Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1088 BIRGITTINERORDEN 1I SVERIGE.
redogörelse för alla dessa ynnestbevis. Endast en konglig gåfva vill
jag något närmare omtala, nämligen den s. k. vårfrupenningen.
Redan år 1361 utfärdade Håkan, Sveriges furste och Norges konung,
efter aftal med erkebiskopen och Sveriges rikes råd, ett påbud, att —
till lindrande af rikets nöd — skulle hvar person i hela riket till
Vadstena klosterstad och byggning årligen aflägga 2 penningar af då gängse
mynt. År 1367 bestämde k. Albrekt med enhälligt bifall af prelater,
öfrige medlemmar af rådet och rikets store — så heter det i brefvet,
men initiativet torde väl snarare hafva utgått från de åberopade
personerne — att en penning, motsvarande en half lybsk penning, skulle
årligen gifvas af hvar person till nämnda ändamål. Afgiften skulle
således hafva blifvit nedsatt, men antagligen motsvarade 2 penningar
år 1361 en penning år 1367, ty under k. Albrekts tid blef det svenska
myntväsendet förbättradt. Denne penning kallades vårfrupenningen.
(denarius beate virginis). För öfrigt äro dessa två påbud ofullständiga:
hvar person måste tagas med en viss försigtighet. Det synes, som om
offervilligheten icke varit mycket ifrig. Detta sökte ett möte i Telje
år 1381 afhjelpa derigenom, att 40 dagars aflat skulle blifva lönen för
afgiftens erläggande — det är väl den längst gångna aflat som i vårt
land beviljats, ty den gällde hvar person i riket. Dock bestämmes
här närmare begreppet person: hvar man och qvinna, som fyllt sexton
år, utom klosterfolk, prester och tjenstefolk. Det oaktadt och ehuru
försumlighet med afgifter till Vadstena kloster kunde föranleda
bannlysning, synes vårfrupenningen fortfarande hafva varit impopulär, ty
år 1451 ansåg man sig böra tillägga ett nytt lockelsemedel: extra
gudstjenster i såväl brödra- som nunnekonventet till förmon för alla
Sveriges konungar och drottningar samt i öfrigt alle Sveriges rikes
inbyggare, lefvande och döde. Denne penning erlades naturligtvis
äfven från Finland, men det torde få anses visst, att sedan Nådendals
kloster kommit till stånd, vårfrupenningen från Finland erlades till
detta. Att detta kloster uppbar en sankt Birgittas penning är säkert,
och vi kunna icke antaga, att Finnarne skulle erlägga en penning till
Vadstena, en till Nådendal och således skatta dubbelt mot öfrige
svenske undersåtar. År 1496 uppgifves, att Nådendals inkomst af
Birgittepenningen från det väl ej synnerligen tätt befolkade Viborgs
län årligen uppgick till mera än 150 mark. Antalet vuxne inom detta
län skulle således öfverstiga 28,800.
Vadstena klosters grundande betingades af en ansenlig gåfva af
jordagods. Hvart år bragte nya gåfvor af jordagods och af penningar.
Klostret sattes derigenom i stånd att inköpa nye jordegendomar, dels
alldeles nye, dels sådane, som skulle tjena till afrundning af
jordbesittning, som tidigare fanns. Carl Silfverstolpe har i sin noggrannt
utarbetade Vadstena klosters jordebok 1 kommit till så hög siffra som
1 Vadstena klosters jordebok 1500 jämte tillägg ur klostrets äldre jordeböcker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
