Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIRGITTINERORDEN 1 SVERIGE. 1087
kallelse till abbedissan och generalkonfessorn att infinna sig vid mötet
med dokument rörande fru Birgittas uppenbarelser och — hvilket
förefaller som en småsak — rätt till aflat på en viss helgdag. Att
abbedissan skulle resa var otänkbart, generalkonfessorn och en annan
klosterbroder hörsammade kallelsen. Birgittas uppenbarelser fingo
mäktige försvarare och godkändes. Eugenius IV utfärdade år 1434 en
stadfästelse af orden med de två klostren, men yrkade på sträng klausur
mellan de två konventen.
År 1453 hemsöktes båda konventen af en bannlysning, utverkad
af hr Erik Vastesson, föreståndare för den hel. Birgittas hus i Rom.
När detta ärende behandlades i Linköpings domkapitel, fann man, enligt
diariet, det hela vara orättfärdigt. Två bröder sändes till Rom för att
underhandla och åvägabringa försoning. Under tiden fortgick allt i
Vadstena, som om icke bannlysning funnes till. Det ena ombudet
Olof Gunnarsson var redan vid medlet af följande året åter i Vadstena,
der han mottog kallelsen att intaga biskopsstolen i Vesterås. Det står
icke i min förmåga att räkna ut orsaken till bannlysningen. Hon
måtte emellertid hafva blifvit upphäfd, alldenstund ingen som helst
följd af henne uppenbarar sig, att döma efter diariet.
För den följande tiden är i detta afseende icke mycket att
förtälja. Konventens tvefald blef icke vidare angripen. Nya, mera
vidtgående privilegier kunde icke gerna sättas i fråga. Efter
generalkapitlet i Gnadenberg förnyades alla de gamla af Innocentius VIII
år 1490.
Leo X utfärdade visserligen år 1514 två privilegiibref, men det
ena var rätt betänkligt, det andra af intet värde. Det förre medgifver
klostret att i stället för bröder, som begifvit sig till Rom eller till
andra kloster, intaga andre personer, ’på det att icke under de förres
frånvara gudstjensten skulle afmattas’. När de utsände kommo åter,
fingo de i deras ställe upptagne stanna qvar. Likaledes fick man, när
obotligt sjuke förekommo i någotdera konventet, upptaga andre så att
säga i deras rum. Detta har helt visst medverkat till förökande af
den slapphet i styrka och sammanhållning, som började uppenbara sig
mot medeltidens slut. Det andra, om hvilket generalkonfessorn hade
anhållit, gaf tillstånd att å alla själars dag (den 2 november) samt vid
systrars och bröders begrafningar sjunga den bekante sången
Dies iræ, dies illa
Solvet seclum in favilla etc.
Påfvarne stodo ingalunda ensamme med deras frikostighet. Med
dem täflade erkebiskopar och biskopar, äfvensom konungar och andre
af offentlig myndighet. 1 Här kan jag icke inlåta mig i en detaljerad
1 Rikets råd gaf år 1440 klostret jagträtt, äfvensom rätt att köpa ätande varor
hvar som helst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
