Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 10. Medeltidskyrkans slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1110 OLAUS PETRI.
tryck af ungdomligt öfvermod. Måhända har något mäster Olofs
yttrande blifvit snedvridet.
4. »Ingen munk bör tigga, emedan det heter: och skall allsingen
fattig eller tiggare vara ibland eder.» Svaret säger, att detta gällde
endast Judarne, och åberopar hvad Thomas ab Aquino skrifvit.
5. »Ingen bör sätta sin förtröstan till menniskor, såsom den
högtlofvade jungfrun eller något annat helgon, utan till Gud allena, ty
det heter: förbannad är den som förlitar sig på menniskorl» Svaret
säger, att det anförda bibelspråket gäller endast Zedekias och hans
folk, som förlitade sig på konungen af Egypten, att förtrösta på
menniskor vore intet ondt, så vida dock förtröstan förnämligast sattes på
Guds hjelp, hvilket ock samme Thomas säger.
6. »Predikan i Guds församling är det främsta, mera än att hålla
messa.» Svaret, med förnyadt åberopande af den hel. Thomas,
framhåller, att vigningen af Christi lekamen och blod är den förnämsta
och heligaste handlingen i Guds församling. — Mäster Olof hade i sin
brinnande nitälskan för prestens kall att undervisa icke behöft sätta
messan så lågt (»det går ringa till att messa»), endast hon gjordes
begriplig för menigheten och befriades från onödiga vidlyftigheter och
upprepningar, hvilka ingalunda ökade andakten hos dem, som förstodo,
utan snarare framkallade ett maskinmessigt utförande af det hela. Hvad
dekanen på grund af läran om transsubstantiationen framhöll som det
förnämsta kunde mäster Olof kanske redan den tiden icke godkänna,
men dermed var icke hela messgudstjensten utdömd. Jag har i det
föregående framhållit, att mäster Olofs broder erkebiskop Lars gått
för långt i förkastandet af allt, som ingick i den romerska gudstjensten.
Mäster Olof har tydligen delat broderns uppfattning.
7. »Den högtlofvade jungfruns psaltares brödraskap och andra
helgons borde icke lidas, emedan de icke leda sitt ursprung från något
ställe i skriften.» Svaret hänvisar till Christi ord, att Han, der två
eller tre äro samlade i Hans namn, vill vara midt ibland dem, och
framhåller, att om en rättfärdig mans bön förmår mycket, så böra
många i ett brödraskap förenades böner förmå så mycket mera. —
Mäster Olof var tydligen i besittning af mycket mod, ty i detta fall
hade han angripit en institution, som förekom i sjelfva Strängnäs.
Biskop Konrad Rogge, borgaresonen från Stockholm, hade nämligen i
sin domkyrka stiftat en fraternitas psalterii beate virginis, hvilken vann
påflig stadfästelse år 1470. I den hel. Eskils kapell skulle sex bröder
från påsk till kyrkoårets slut hålla messa dagligen, utom lördag och
söndag, sjungande den till den hel. jungfruns lof och anropande af
hennes beskydd inrättade psaltaren, som fått namn af psalterium Mariæ. 1
1 »Psaltaren omsattes och begagnades till jungfru Marias ära. Förste psalmen
t. ex. börjar: ’Säll är den man, som älskar ditt namn, jungfru Maria; din nåd
skall styrka hans själ.’ Chemnitius meddelar i Examen concilii Tridentini ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
