Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
MEDICINSKA FÖRHÅLLANDEN I SVERIGE
Den s. k. folkmedicinen, en sällsam förening af enkla huskurer med de
mest vidskepliga medel, fann i tidens fördomar och vantro en gynnsam
jordmån. Utgången ur behofvet och erfarenheten, utvecklade den sig
efterhand till allmän sed, som länge til lf rcdsstälde folkets enkla behof
och gjorde den vetenskapliga läkekonsten i viss mån umbärlig, åtminstone
för den fåkunniga mängden.
De ende, som åtnjutit något slags undervisning i läkekonsten och
ända in på sjuttonde seklet i större antal utöfvade den som ett skildt
näringsfång, voro de s. k. «bardskärarne» eller «balberne», barberarene,
så kallade, emedan det var vanligt, att personer, hvilka egnade sig åt
behandlingen af sårskador och yttre åkommor, tillika sysselsatte sig med
liårklippning och rakning. Att desse personer, antagne och erkände som
ett slags officielle läkare, äfven rådfrågades vid vården af inre sjukdomar,
var vid det ringa förtroende den vetenskapliga medicinen kunnat
förvärfva sig sjelffallet. Desse «bardskärare» utbildade sig sålunda till ett
slag af medicinske yrkesmän, hvilka i motsats till de «lärde läkarene»
(doctores medicinae) utgjorde ett, slutet skrå, «bardskärareembetet».
Genom den manuela färdighet de förvärfvat sig och sin användbarhet vid
operativa åtgärder, funno de lätt ingång hos hög och låg. I den mån
den egentliga kirurgin utvecklade sig och öfvergick i bardskärarenes
händer, blefvo de mer och mer oumbärlige, framför allt som militärläkare.
Under sådana förhållanden kan man icke förundra sig, att till och
med hofvet, ännu mot slutet af 16:cle seklet, tidtals saknade läkare och
konungarne voro tvungne att för sitt behof af läkarevård införskrifva
utländingar. Man har visserligen trott sig kunna antaga att redan Gustaf 1
för att skaffa landet vetenskapligt bildade läkare, låtit svenske
ynglingar i utlandet studera medicin och beviljat dem för detta ändamål
reseunderstöd, men någon nämnvärd frukt synas dessa bemödanden
likväl icke hafva burit, alldenstund konungen sjelf under sin sista sjukdom
vårdades af kyrkoherden vid Storkyrkan i Stockholm magister Johannes,
%/ f o
biträdd af konungens barberare mäster Jakob och apotekaren mäster
Lukas1). Ja, mot slutet af l(3:de seklet saknas hvarje spår deraf att
l) P. J. Bergius, Ont Stockholm för 200 år sedan. Inträdestal Sthlm.
1758 s. 50 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
