Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER SJUTTONDE SEKLET
17
i
kan man inthet vinna åt tliem II. K. Majestet stipendium her vidli
Aca-demien iithan stort förtreet och arbete» *).
Dessa bemödanden att skapa en inhemsk läkarebildning buro endast
långsamt frukt. Ytterst få voro fortfarande de, hvilka vågade egna sig
åt medicinens studium. Äfven desse kunde icke inom eget land slutföra
detsamma. Det ansågs ovilkorligen nödvändigt att hafva besökt
åtminstone ett utländskt universitet, vanligen ett holländskt eller franskt, och
att der hafva erhållit den medicinska graden. Först detta utrikes
förvärfvade intyg på vunnen skicklighet, gaf den svenske läkaren rätt att
erkännas som sådan. Om han äfven i hemlandet erhållit sin egentliga
utbildning, återstod det dock alltid för honom att vid en främmande
högskola vinna det offentliga erkännandet af sina kunskaper. Endast
detta ger en förklaring, hvarför medicinska doktorspromotioner så ytterst
sällan förekommo i Sverige under senare hälften af 17:de och ännu i
början af 18:de seklet. Den företa skedde nämligen den 4 december 1689
vid akademin i Lund och den 10 maj 1738 förrättades en sådan äfven
i Upsala. Den djupt inrotade fördomen att den svenske läkaren borde
i utlandet vinna sin medicinska grad, kunde icke annat än verka i hög
grad förlamande på de inhemska medicinska studierna och qvarhålla
dem i ett ständigt omyndighets tillstånd. Den hindrade tillika
uppkomsten af en inhemsk medicinsk litteratur, som derigenom länge förblef
inskränkt till en och annan populär folkskrift af mer eller mindre
tillfällig betydelse. Först när den inhemska vetenskapliga medicinen
erkändes jemnbördig med den utländska, kunde den uppträda som en
vigtig länk i den fosterländska odlingen och landets egna söner i växande
antal egna sig åt dess studium. Endast derigenom kunde den svenska
läkekonsten skapa sig en erkänd ställning och betrygga sin framtid.
Innan den svenska läkarebildningen hunnit till denna grad af
utveckling, blef, såsom redan nämndes, landets behof af läkare, sä vidt
det gjorde sig gällande, nästan helt och hållet fyldt af utland ingår. De
fleste af dem voro icke annat än äfventyrare och qvacksalfvare, hvilka
hoppades vinna en riklig och lätt förvärfvad utkomst i det främmande
l) P. J. Bergius, a. a. sid. 131.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
