- Project Runeberg -  Svenska och finska medicinalverkets historia 1663-1812 / Första delen /
239

(1891-1893) [MARC] Author: Otto Hjelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

239

„Ingen lappare eller bönhas skal fördrista sigh at, gifva sigh uth
för någon barberare eller läekiare hvarcken j Stockholm eller på någon
annan ohrt här i rijket. lloo som medh slijkt lapp- och bönhaserij,
detli ware sigh man eller qvinna, omgår och beslagen warder, under
hwad skeen och prætext det och ske ma, den skall för embetet citeras
och af borgmestaren och rådsbijsittaren sampt hela embetet, efter som
saken befinnes wara till, dömas. Och skall Öfverståthållaren vara skvl-

%J

dig Barberareembetet härutinnan ali nödig och färdig handräckning att
bevisa och åtnjuta låta" (§ 34).

Barberarne voro skyldige, att „flitigt och troligen upwachta, när
så hända kunde, att Kongl. Majrts residentz stadh Stockholm medh
någon swår och smittosam siukdom blefve hemsökt". Dä „skall icke
allenast den yngste mestaren, som alltid af ålder har varit brukeligt, så
länge, som sjukdomen varar, för den lön och underhold honom af stads
magistraten blir lofvadt, uthan ock alla de andre embetsbröderne vid
sådan olycklig händelse flitigt och troligen upwachta, emedan det är
omöjeligt att en allena skall kunna hinna medh till att sköta så många
sjuka, som då kunna finnas och läkiarnes hjelp behöfva" (§ 36).

Denna bestämning, som var en reminiscens från pestens härjning
i Stockholm 1657. blef sedan i framtiden begagnad af kirurgiska
societeten under dess strid med collegium medicum såsom ett medgifvande
at kirurgerne, att äfven befatta sig med vården af invärtes sjukdomar.

Snart visade det sig likväl att missbruk inritade sig med afseende
på lärlingarnes undervisning och examen, „i dy att somblige mestare
antaga ynglingar af tretton och fiorton åhr eller och äldre att lära och
undervisa på tre års tijd efter vanligheten, men sedan samma lähre åhr
äro förflutne, förklara dhe dhem för gesäller, oachtadt om de något hafva
lärdt eller intet". Med anledning häraf utfärdade Kongl. Maj:t den 4/9
1690 en resolution, som stadgade:

Ty hafver Kongl. Maj:t för nödigt funnit hermed att förordna, det
alla Bardberare, som härunder komma att sorteras, dhe må wara boendes
i Städerne eller på landet, skoide wara förbundne, när dhe antaga någon
att lära, utan opskåf först at gifva Direktoren öfver Bardberare Embetet
tillkänna, med giltige bevijs om dess ährlige födelse och nampn samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:39:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medhist/1/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free