Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROVINSIALLÄKARENE? LÖN.
25
Deremot anvisades lönen à 300 dal. smt för provinsialläkarene i
Göteborg, Nerike och Vermland, Vestmanland och Kopparbergs län på
stadernas öfverskottsmedel. Under åren 1728—1729 upptages den för
läkarene i Nerike och Vermland samt för Vestmanland till 500 dal. smt.
Provinsialläkaren i Vesternorrlands höfdingedöme hade, utom den
lön han åtnjöt på Gefle stads-stat, 12 tr gärdespanmål à 2’/4 daler =
27 dal. smt.
För Vesterbotten ansågs icke någon provinsialläkare vara af
behofvet påkallad.
Derjemte beslöts att som en del af provinsialläkarenes löner, som
de hittills af städerna åtnjutit, blifvit indragen och bestämd till 300 dal.
smt årligen, så om och i fall städerne af deras enskilda medel och
medelst sammanskott skulle dessutom vilja ihågkomma deras doctorer
med något visst, så lemnas sådant städerna fritt.»
Med anledning af denna minskning i provinsialläkarenes
löneförmåner anmälde collegium medicum i skrifvelse till riksens ständer af
den 19/io 1726 svårigheten att numera förse de län, der en
provinsialläkaretjenst blifvit ledig, med läkare, hvarför kollegium hemställde om
icke häruti någon ändring kunde ske och provincialdoctorerne bli hulpne
till de löner de tilförene uti lähnen njutit, hälst staten dermed litet
graveras, emedan de flestas, om icke alla provincialdoctorers lön kommer
att betalas af städernas öfverskott, hvilket oförgripligen ej mindre torde
kunna räknas till publici nytta vara användt, som det derigenom
användt varder, att magistraten i sådana städer dermed förhöja sina löner .
Klagomål öfver den ringa lönen och det otillfredsställande i sjelfva
provinsialläkaretjensten uteblefvo icke. Frän en till landshöfdingeembetet
i Linköping af Johan Otto Hagström den 22/12 1755 insänd berättelse
om medicinalverkets tillstånd i Östergötland må anföras:
»För den stränga medicinalordningen med betalning för receptets
sklifvande, dietens ordinerande med mera, är allmogen ganska rädder före
att säga till om sina sjukdomar, och ehuru en provincialmedicus med
gladt hjerta tilbjiuler de nödlidande sin tjenst, vägar patienten ändå intet
at rådfråga sig hos läkaren, blott af fruktan för betalningen efter taxan:
däraf har händt at en stor del dödt bort förr, än ryktet om sjukdomens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
