- Project Runeberg -  Svenska och finska medicinalverkets historia 1663-1812 / Andra delen /
26

(1891-1893) [MARC] Author: Otto Hjelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PROVINSIALLÄKARENE? LÖN. 40

häftighet liunndt till vederbörande. När det ock ibland ankommit pä
5 eller 6 styfver till medicamentet, har patienten häldre satt lifvet till,
än vågat kosta på sig nämde summa, till sin säkra räddning.

Huru sådant kan förekommas, är lätt att finna; om Doctorn blifver
med tillräcklig lön, boställe eller utjord i staden till medicinalörters
plantering försedder, jemte nödiga hus till fattiga sjukas antagande i vissa
passioner. Den sjuka borde då, utan minsta omkåstnad, få rådfråga
Doctorn, utan fruktan för betalningen vid alla förefallande omständigheter,
som medicinalordningen uprepar. Oförgripligen at tala, tyckes en torpare,
bonde, prest, borgare, adelsman böra lika omvårdnad äga vid
påkommande sjukdom, som en soldat. Sjuknar af 1,000 man eller ett
regemente, en soldat eller flera, äro 3 gesäller och en regements fältskär
skyldiga att tiena dem utan betalning för besväret. Deremot om uti ett
belt län, bestående här af 60,000 menniskor, 10 à 12 personer sjuknade,
står provincialmedicus ensam, utan gesäll at öpna en åder, at upskiära
en döder kropp vid besigtningar, at vara sig till tjenst vid flera
påkommande sjukdomar med mera.

Om pliten, pannan och plogen äro lika nödvändiga och
oundgänge-liga för ett rike, då tyckes den ena förtjena lika ömsint eftcrtanka som
den andra till dess räddning och bibehållande; följaktligen borde en
provincialmedicus för ett län om 60,000 invånare vara försedder med hälften
sä mänga gesäller i proportion, som ett regemente på 1,000 man.

Kommer denna inrättning i fullkomlig verkställighet, då är man
försäkrad att riksens oskattbara plantor, de späda barnen, jemte en myckenhet
närande lemmar eller allmoge, skulle snart förökas och blomstras, i det
ställe den nu tvinar bort i sjukdom och elände till hela rikets känbara
skada».

Om tidens trångmål och otillräckligheten af lönen skrifver
Hagström ytterligare den 15/11 1756 till A. Bäck: »Ach! Herr Archiater hela
min lön går ut i bara spanmål denna dyra tiden. En tunna råg kåstar
här 40 daler, som gör 800 daler för allenast 20 tunnor, hvilka
nödvändigt fordras til et litet hushall, som mitt är. Här är en jämmer och
uselhet efter spanmal till lifs uppehälle. Ingen lefvande minnes en
sa-tlan tid. Män vi tryckte 1’rovincial Doctorer få någon tilökning på vår
lilla lön? Fattigdom är ett hinder för alla Doctorer i provincierne .

Mod hänsyn lill provinsialläkarenos små löner och den ständiga
klagan öfver otillräcklig utkomst inlemnade collegium medicum till rik-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medhist/2/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free