Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Den västeuropeiska medicinen under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På grund av den salernitanska skolans stora
betydelse är det anledning att något närmare beröra dess
läror och verksamhet.
Inom anatomien stödde man sig så gott som
uteslutande på Galenus eller Ali Abbas och deras
efter-sägare. Då det under långa tider, nu liksom förr, icke
var möjligt att anställa dissektioner på lik av
människor, var man för ökandet av sina anatomiska insikter
tvungen att hålla sig till döda djur. Meti också
dissektioner av sådana synas åtminstone under den tidigare
medeltiden endast undantagsvis hava förekommit.
De, som voro så avogt stämda mot den döda
människokroppens användning för utvidgande av våra kunskaper,
gjorde sig under andra omständigheter skyldiga till en
behandling av människolik, som förefaller oss hart när otrolig.
När en högt ställd person dog i fjärran land och det icke
var möjligt att forsla den döda kroppen till hemmet, kokade
man densamma, så att köttet föll av skelettbenen, varefter
dessa fördes hem. Så förfor man med de dödliga resterna
av kejsar Fredrik Barbarossa (år 1190), av konung Ludvig
IX (år .1270), av Filip den djärve och hans gemål (år 1285).
Tillvägagåendet befanns dock slutligen vara för starkt och
förbjöds av påven Bonifacius VIII år 1300.
Bland den salernitanska skolans skrifter finnes från
tiden omkring år 1100 en anatom i a porci
(svinets anatomi), som av några författare tillskrives en
viss Ko p hon. Man valde svinet till föremål för
framställningen, emedan detta djur i avseende å sina
inre organs byggnad mest liknade människan. I
avhandlingen beskrives gången av dissektionen; man
började med bukhålans organ såsom varande lättast
underkastade förruttnelse; därpå följde organen i
brösthålan, sedan huvudets organ och sist lemmarna,
bålen och skelettet.
Det uppgives att kejsar Fredrik II, den "store
Hohenstaufen", år 1238 skulle hava förordnat att vart
femte år ett lik skulle underkastas offentlig dissektion
vid de medicinska skolorna i Neapel och bägge
Sicili-erna. Numera anses denna förordnings äkthet icke
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
