Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medicinens genombrott under nya tiden - 13. Kirurgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa fylla sig med var och annan orenlighet samt göra
således icke blott icke någon nytta, utan vålla tvärtom
skada.
Det största operativa ingrepp, på vilket förevarande
tids kirurger i allmänhet vågade inlåta sig, var
amputation av extremiteterna. Under långa tider företog man,
såsom vi sett, en sådan vid brand endast vid gränsen
mellan den sjuka och friska vävnaden och undvek att
göra snittet i den friska vävnaden, till föga gagn för
patienten. Men då genom skjutvapnens införande svåra
sårskador allt oftare förekommo i extremiteterna, och
dessa ovillkorligen krävde amputation, om icke
patienten utan vidare skulle duka under, blev man slutligen
rentav tvungen att göra sådan i frisk vävnad, sedan
Paré lärt att underbinda de blödande kärlen. De
erfarenheter, som sålunda samlades, föranledde
kirurgerna att också vid brand i extremiteterna utföra
amputationen i frisk vävnad.
Man ansåg att amputation av nedre extremiteten
ovanför knäet och av övre extremiteten ovanför
armbågen var mycket farlig och inlät sig ända inpå
1600-talet endast ytterst sällan på sådana vågstycken.
Vid amputationer upptogs det sannolikt redan av
Leonidas och Helioxhorus i slutet av första
århundradet e. Kr. utövade, men sedermera fullständigt
bortglömda lamibåsnittet åter av Lowdham (1679),
läkare i Oxford, som vid amputation av underbenet
medelst två i benets längdriktning gående och nedtill
genom ett tvärsnitt med varandra förenade längdsnitt
bildade en för överklädande av benstumpen lämplig,
av hud och muskler bestående flik (1 a m b å).
Också under 1500- och 1600-talen begagnades
tre-panationen i mycket stor utsträckning, icke blott där
den enligt nutida uppfattning var befogad eller
nödvändig, utan ock i talrika andra fall, såsom vid migrän,
sinnessjukdomar, svårare ögonlidanden m. m. Där
tillfälle erbjöds skonade man icke sina patienter. Så-
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
