Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Fysiologien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därpå följande avtagande tills döden inträffar, utbrister
han:
"Vem skulle nu vara djärv nog att för oss våga tyda
denna kedja av sammanhängande företeelser? Här stå
fysiken, kemien och mekaniken stumma. Utan tvivel finns det
en kraft, som ger upphov till verksamheten hos våra organ,
som gör att njuren avsöndrar urin, levern galla,
öronspott-körteln spott. Men denna okända kraft slingrar sig undan:
vi se dess verkningar utan att kunna nå orsaken. Därför
äro vi också tillsvidare tvungna att hänvisa dessa talrika
företeelser till vitalitetens område."
Med denna åskådning
följde att Magendie
också mot sina egna
forskningsresultat var mycket
misstrogen. Sålunda hade
han uppvisat att de från
ryggmärgen utträdande
nerverna i sina bakre
rötter innehålla endast
känselnerver, i sina främre
endast rörelsenerver. Han
upprepade emellertid efter
sin vana försöken på nytt
och trodde sig därvid
finna undantag från regeln,
i det att någon gång också de främre rötterna visade
sig känsliga, vilket dock, såsom senare undersökningar
gåvo vid handen, hade sin grund däri, att nervtrådar
från den bakre roten slagit sig över på den främre.
Ännu så sent som 1844 gav Tysklands ledande
fysiolog Johannes Möller (1801—1858), professor i
Berlin, uttryck åt läran om livskraften i följande
uttalande :
"Livet är icke en följd av organens harmoni och
växelverkan, utan börjar att yttra sig genom en i groddens materie
verkande kraft eller oväghar materie, som ingår i organens
sammansättning och åt denna skänker egenskaper, som upp-
105
Johannes Muller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
