Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bakke kloster uti Nidaros i november 1280.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liten syster, som sig för världen fördolt
hafver. Och mina strida tårar droppade på
brefvet, och jag mindes den tid, då vi lekte
samman som barn med pinnar och stenar
nere vid älfven, och då vi vandrade
tillsammans upp på Stenberget och plockade
blommor och talade om Gud och hans
underverk. Och mina tårar droppade på brefvet,
som sagdt är, och jag kysste det med min
mun, och det påkom mig en häftig längtan
efter dig och de gamla dagar. Och jag såg
ditt lifslefvande ansikte för mig så tydligt,
som skulle det varit altartaflan uti kyrkan.
Och jag tog fram af min hågkommelses
lönnkammare alla de gamla minnena, och hvart
ord, du hade talat, stod för mig såsom med
lågande skrift. Och jag var åter samman
med dig uti domkyrkan den dagen, då
kardinalen från påfven i Rom var där, och
alla biskoparna och prästerna och all
landsens höga öfverhet voro där församlade
tillhopa. Minns du, att vi stodo tillsammans
på golfvet och höllo hvarandra i händerna?
Och då så orgeln började tona, och alla
biskoparna och prästerna och munkarna
sjöngo och svarade med sitt Amen, och alla
silkesdukar fladdrade och rökelseskyarna fast
bedöfvade oss och påfven, hans heliga man,
stod högt i koret och lyftade frälsarens
blödande lekamen öfver oss, och alla, som i
kyrkan voro, sjönko neder på sina knän,
då tryckte vi hårdt hvarandras händer, och
det påkom oss en helig bäfvan, och vi voro
som i himmelriket. Och vi knäföllo med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
