Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bakke kloster uti Nidaros i november 1280.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de andra på golfvet, och vi lofvade högt
och heligt, att vi skulle försaka världen och
all dess lust och vandra i fromhet och varda
Herrens tjänare och tjänarinna till evig tid.
Och så gingo vi tillsammans ut af kyrkan
och höllo ännu hvarandras händer. Och
vi vandrade tillsammans upp på Stenberget
och talade om, hvad vi hade sett och hört,
och hvad vi hade lofvat. Och vi voro mäkta
glada, och du kysste mig i din glädje och
satte på mitt finger en liten ring med en
röd sten uti, som du hade ärft efter din
moder, och sade, att jag skulle hafva den
till åminnelse om denna dag, då jag i mitt
hjärta lofvat hade att varda Kristi brud.
Och nu vill jag skrifta för dig en ting,
som jag icke för någon annan skrittat hafver,
och som stundom vållat mig en hjärtats
beklämning och besvär. Ty den ringen hafver
jag ännu. Och den dagen jag mitt heliga
löfte aflade och de skuro af mitt vackra
hufvudhår, som var dig till så stort behag,
och de drogo af min kjortel och allt mitt
fingerguld och bjödo mig försaka världen
och all dess begärelse, då hade jag din ring
gömd under min tunga, att ingen den skulle
uppdaga och från mig röfva. Och nu hafver
jag den bundit om min hals och på mitt
nakna bröst, och hvar afton tager jag den
fram och kysser den och väter den med
mina tårar och håller den mellan mina
händer, när jag beder min aftonbön.
Ja, jag måste bekänna för dig, att du
alltid är mig i hågen. Och ända i mässan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
