Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidigt nästa morgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När han tänkte på Kristina, när han
tänkte på det sista dygnets lycksalighet,
genombäfvades hela hans väsen af en
jublande glädje. En sådan makt hade
djäfvulen redan fått öfver honom. Han var i
hans våld, han kunde icke mera komma
ifrån honom, lika litet som han kunde slippa
in i klostret mera. Helvetets eviga pina
var det, som väntade honom. Hvar voro
nu alla hans äregiriga drömmar om att
blifva en annan Petrus de Dacia? Han
hade ödelagt sin framtid, allt — och han
hade ödelagt henne med, som han älskade
öfver allting. Susade det icke förbannelser
ner från orgeln, ljöd det icke verop från
gallret, där nunnesången klingat så
himmelsk Olavsdagen, då hon ännu var ren
som en ängel! Nej, detta var icke att hålla
ut! Förjagad, förskjuten af både människor
och Gud, af både jord och himmel — hvart
skulle han taga sin tillflykt?
Som en drucken raglade broder Olav
ut ur kyrkan. Då han kommit ut på
landsvägen, började han springa, som jagad af
furiernas gissel. Han måste dit, där synden
var begången, under den stora eken i
skogens stillhet. Men låg där icke en gestalt
hopsjunken, med ansiktet nästan borradt in
mellan trädrötterna! Gestalten vände på
hufvudet vid ljudet af de annalkande stegen.
Det var Kristina. Hon bredde ut armarna
mot honom, och snyftande sjönko de i
hvarandras famn.
De sade icke ett ord, men liksom gripna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
