Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prästfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hörde till prästgården, hur många kor och
får och grisar, som utgjorde
kreatursbesättningen, och om hur mycket arbete torparna
voro skyldiga att göra om året. Herr Söfren
bara hörde på. Han kunde icke komma
till allt detta, åtminstone icke under
»nådåret», utan att hon följde med.
Då de kommo fram till prästgården,
som låg trefligt mellan ett par stora lindar,
frågade prästfrun honom vänligt, om han
icke ville stiga in och se sig omkring.
Herr Söfren hade ingenting emot det.
Han kunde väl icke bli förhäxad bara genom
att klifva öfver tröskeln, vet jag? Och han
var nyfiken att se, hur det såg ut därinne.
Prästfrun gick förut och tände två stora
vaxljus, som stodo på bordet i ett par
blankskurade vridna mässingsstakar. Så bad hon
honom taga plats och låtsa, som om han
vore hemma. Själf försvann hon ut genom
en sidodörr.
Men Söfren stod helt förbryllad kvar
midt på golfvet. Nej, ett så trefligt rum!
Man hade lagt några vedpinnar i spiseln,
ty det var sent på hösten, så att det var
varmt och godt därinne. Väggarna voro af
tjocka runda timmerstockar, och där var
högre i taket än i andra bondstugor. Genom
luckorna i den stora kakelugnen lyste det
ut öfver golfvet. En stoppad bänk stod
längs ena väggen, och framför den det
massiva bordet, hvarpå ljusstakarna stodo. Vid
kortändan af bordet stod en väldig armstol,
försedd med mjuka dynor både i sitsen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
