Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prästfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
socknen, allt sedan menigheten fick valrätt,
att den valde prästen tillika måste förplikta
sig att äkta företrädarens änka, och att
bemälda änka nu var tillstädes, så att de
henne kunde besiktiga och därefter anställa
sina betraktelser. Prästänkan reste sig vid
dessa ord och neg med nedslagna ögon.
De båda kandidaterna, som bekostat kalaset,
sågo förbluffade på hvarandra, så brusto
de ut i ett illa undertryckt fnittrande och
försvunno från bordet. Då man sedan sporde
efter dem, fick man höra, att de i
förskräckelsen tagit skjuts raka vägen till
staden och lämnat platsen i sticket.
Men herr Söfren satt kvar som slagen
af blixten. Han stirrade på den magra,
svartklädda staken och tänkte på sin Mari.
Bönderna förkunnade för honom, att han
blifvit den lycklige, men han svarade bara,
att han ville ha betänketid, innan inlagan
skrefs till öfverheten, som skulle stadfästa
valet. Han glömde alldeles både sina
historier och sina visor. Hans konkurrenter
hade haft det nedriga infallet, innan de
försvunno, att skicka ett bud in till honom
och gratulera honom till hans unga brud.
Han väcktes ur sina melankoliska
betraktelser af att prästfrun värdigt kom fram
till honom och frågade, om hon kunde få
äran af, att han ledsagade henne hem, då
det redan blifvit mörkt.
Söfren svarade icke. Han bara tog sin
hatt och följde med. På vägen berättade
honom prästfrun, hur mycket jord som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
