Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prästfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Litet gröt skulle kanske icke vara ur vägen
ofvanpå ölet och saltmaten. Därmed tog
hon ljusstakarna, och Söfren följde efter. I
rummet bredvid stod ett rykande grötfat
och vid sidan af det sylta, grisfötter, kallt
refbensspjäll och spickekött. Prästfrun bad
honom taga plats och taga för sig af de
enkla rätterna. Själf satte hon sig midt
emot. Herr Söfren lät icke bedja sig två
gånger. Det hade sällan händt den
utsvultne studenten att sitta vid ett så
välförsedt bord. Och allt detta kunde nu bli
hans, om han bara ville. Och gammelmor,
som satt där midt emot, var det icke så
farligt med. Hon såg ju riktigt bra ut för
sin ålder.
»I dessa rum har jag nu snart lefvat
i sextio år,» sade hon, och stämman ljöd
entonigt mörk, men likväl icke utan ett
visst vemodigt välljud, »och här vill jag
lefva till min dödsstund. Den dag jag vandrar
härifrån, skall bli min sista.»
Söfren såg upp på det bleka, allvarliga
ansiktet, som icke förändrade en min. Han
tyckte riktigt, det var synd om henne.
»När man som jag växer fast vid en
plats, så binder man för hvar dag, som
går, ett stycke af sin själ vid hvart bord
och hvar stol och hvar ljusstake. Allt har
sina minnen, och de förtälja, förtälja om
fröjder och sorger, bägge delarna äro lika
kära för minnet. Därför uthärdar man icke
att skiljas därifrån, därför underkastar man
sig hellre hvad som helst. Skiljes man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
