Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prästfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slitas hjärtrötterna itu, och man dör! Men
jag tror, att jag till och med som död
kommer att gå igen här i huset.»
Husch då! Det var ju riktigt otäckt;
nej, då var det bättre att hålla lif i
gumman så länge som möjligt.
»När man inga barn har,» fortfor den
gamla, »så fäster man sig vid liflösa ting
och vid djuren på gården. Jag älskar mina
hästar och mina kor och kalfvar, och de
känna mig och trifvas hos mig. — Men ni
måste taga för er!»
»Tack, tack, det är sällan, det varit
mig förunnadt att spisa så godt och i så
trefligt sällskap,» sade Söfren höfligt.
»Ja, ni är ju icke bunden vid någon?»
sporde fru Margrete. »Är ni det?»
»Nej då, nej då . . .» skyndade Söfren
sig att svara. Han var halft om halft rädd
för, att den goda maten skulle försvinna ut
genom dörren, ifall han tillstod något slikt.
»Ni har varit fattig?» sporde prästfrun
vidare. »Å ja, jag kan se det på kläderna.
Det är ingen skam att vara fattig, och det
är så mycket större heder, när man genom
egen kraft och duglighet arbetar sig upp
ur fattigdomen. Sådant folk tycker jag om.»
Sannerligen var hon icke riktigt
förnuftig, gammelmor!
»Här hänger ett helt skåp fullt af
präktiga kläder efter min siste salig man — dem
skola vi besiktiga, när ni slutat äta. Där
finnas både prästrockar och pälsar till
vinterbruk. Ni kan nog begagna dem, då ni är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
