Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prästfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och grät och bad vid sin mans graf. Så
hade hon gått omkring öfver allt i stall och
ladugård liksom för att taga farväl. Hon
hade varit inne i båsen hos korna och klappat
dem på ryggen. Hon hade talat vänliga
ord till hästarna. Hon hade sagt godnatt
till Gunvor och Steinar, de båda mossbelupna,
på ett så underligt sätt. Inne i rummen
hade hennes blick fäst sig vid hvarje
föremål, som om hon sög det till sig. Då hon
efter kvällsvarden sade godnatt till Söfren
och Mari, tillade hon: »Och tack för mig!»
Söfren och Mari sågo ängsligt på
hvarandra, men sade ingenting.
Fru Margrete tog en af armstakarna och
lyste sig själf upp på sitt rum. Där satte
hon sig ner och skref ett bref, som hon
förseglade och lade på bordet bredvid sängen.
Därpå öppnade hon en låda i sin dragkista,
tog därur en silhuett af en man i
prästdräkt och en gammal torr krans af
eterneller, som hon kysste upprepade gånger.
»Seså, du käre, nu kommer jag,»
hviskade hon. Så tog hon fram ur en lönnlåda
en liten flaska med droppar, höll den upp
mot ljuset, luktade på den, att den var den
rätta, klädde sedan af sig och lade sig. Hon
slöt ögonen, bad en stilla bön och hällde
sedan modigt och med fast hand af
dropparna i vattenglaset. Så tömde hon
innehållet och sjönk tillbaka på kudden.
På morgonen kom icke fru Margrete
ner vid vanlig tid. Mari blef skickad upp
på rummet. Där brann ännu ljuset i staken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
