Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu kommit inom skotthåll för den. Trött
satt han, torkade svetten ur pannan och
såg ut öfver landskapet. Hvad här var
vackert, fridsällt och stilla! Det var, som
om naturen ångrade den vilda lek, den
drifvit med honom senast. Snön låg som
ett hvitt jungfruligt dok, och Ronderna reste
sig majestätiskt ur snöhafvet i öfverlägset
lugn. Dit hade människorna dock icke nått
ännu med sin småaktighet och sin låghet
och sin förföljelsesjuka. Ja, månne det?
Hade icke Tolleiv gått här hela dagen på
jakt efter ett oskyldigt djur, som aldrig gjort
honom något, och som tagit sin tillflykt
upp i vilda fjällmarken för att finna fred?
Hade han icke sändt det krut och bly, och
nu låg det där med brustna ögon och
utsträckt tunga för hans fötter.
»Hm — hm — ja, världen är underlig,»
tänkte Tolleiv. »De stora är beständigt efter
de små. Räfven tar kycklingar, och vargen
tar räfven, och människorna taga vargen.
Bonden är efter torparen och herremannen
efter bonden och kungen efter herremannen.
Sålunda är det krig på krig. Och det är
näfven och krutet, som vinner. Starkaste
näfven och säkraste kulan fäller villebrådet.
Och de spörja aldrig, om det är rätt eller
orätt. Hade nu den där bocken gjort mig
förtret? Nej. Och hade jag gjort Laurits
Folkvardson förtret? Nej. Men jag skall
lefva af bocken, och Laurits Folkvardson
skall förmodligen lefva af mig. Får han
tag i mig, så får han belöning och lefvebröd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
