Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och därför är det också, som de ha
hittat på lag och öfverhet. Hade de icke
den, så skulle människorna hålla fred; men
det gick icke an, ty den ena skall lefva af
den andra, och så måste de hitta på
öfverheten.
»Var det nu någon, som tog illa upp,
att jag timrade mig den där kojan i skogen
och tog en och annan vedpinne? Icke en
lefvande själ. Bönderna och jag voro fasligt
goda vänner och hjälpte hvarandra allt hvad
vi kunde. Men så kommo öfverheten och
lagen, och då blef det en annan visa. Så
började kriget och ofreden, godt blef vändt
till ondt, och nu sitter jag här, och de ha
brändt stugan min. Ja, besynnerligt är det!
Jag har ofta undrat på, om icke Vår herre
skapade jorden lika för alla och skogen lika
för alla och fjället lika för alla liksom luften
och solen. Men så kommer där en starkare
och säger: »Nej, den här jorden är min,»
och så sätter han gärdslen och stängsel
rundt omkring. Och så kommer kungen
och säger: »Nej, den här skogen är min,
vill du taga en vedpinne, får du betala för den.»
Och vill en så tvista med dem, så komma
de med lag och öfverhet och slå på ett
papper med sigill på, och hjälper icke det,
komma de med länsman och soldater och
straff. Ja ja, så går det. Det är makten
som rår, sa’ pojken, dängde katten. Det är
ledt att vara småfolk här i världen. De
ska slita och få stryk, medan de andra
skola lefva godt och se på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
