Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men så kom du hem ändå?» sade
Tolleiv.
»Och nu stannar du här och delar likt
och olikt med oss,» sade Signe, — hon
hade fullt göra att torka bort den ena tåren
efter den andra med förklädessnibben.
»Å nej, jag får nog ge mig ut och
vandra igen,» sade Hans. »Jag vill icke
bringa större olycka öfver er, än I redan
kommit i. Jag har sträfvat alla dessa år
med att skrapa ihop så mycket, att jag
kunde lösa freden. Och nu har jag
mansboten i fickan. Men så får jag höra, att
det blifvit en ny lag, som säger, att det
icke går an längre att lösa fred. Nu skall
hufvudet springa på hvar och en, som kommit
i olycka för ett dråp.»
»Ja, här är icke längre tryggt nu,» sade
Tolleiv. »Vi ha fått en riktig spårhund till
höfvitsmän, en som heter Laurits
Folkvardson, och han har samlat en hel lista
på dem, som under de sista trettio åren
begått dråp och icke fått det sonadt, och
han har lyst ut det på kyrkbacken och lofvat
belöning åt den, som kan hjälpa honom att
spåra upp dem. Ditt namn stod öfverst på
listan, Hans, så ner till socknen kan du
icke bege dig.»
»Du kan tryggt stanna här några dagar
nu och hvila dig. Så kunna vi alltid talas
vid om det,» sade Signe. »Nej, att det
verkligen är du, Hans!»
»Minns du, Hans, hvad vi voro styfva
i att gå på jakt efter ripor?» sade Tolleiv. »Nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
