Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är det vi själfva, som blifvit ripor, och
socknen gör jakt på oss.»
»Ja, det må du väl säga, Tolleiv,» sade
Hans. »Ripor ha det minsann icke för godt.
Men berätta mig, hur det gick till, att du
råkade i olycka.»
»Berätta först du om alla dina
händelser,» sade Signe.
Och Hans berättade, hur han till fots
vandrat norrut ända till Lofoten, varit med
och rott fiske, ströfvat kring på fjället med
lapparna, varit i Hvita hafvet med en
ryssskuta, kort sagdt, upplefvat de märkvärdigaste
äfventyr.
Och Tolleiv lyssnade och Signe
lyssnade, under det hon brynte renkött i pannan.
Och så berättade Tolleiv i sin tur om alla
sina motgångar. De sutto till långt fram
på natten och pratade och brydde sig icke
om blåsten, som hven omkring stugan.
»Men vi sitta här och uppehålla Hans
med snack,» sade Signe. »Vore det icke
bäst, han fick lägga sig? Skall jag bädda
åt honom på golfvet, Tolleiv?»
»Jag tänker, sängen är bred nog åt oss
alla tre. Det är sådant golfdrag,» sade
Tolleiv. »Du kan ligga i midten, du Signe,
så värma vi hvarandra.»
»Det blir väl icke stort bevändt med
sömnen, tänker jag, efter detta som jag
upplefvat i dag,» sade Hans.
Emellertid dröjde det icke länge, förr
än de tre stackrarna lågo sammanstufvade
i sängen. Tröttheten öfverväldigade dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
