Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Är det möjligt? Då blir ju
förbrytelsen ännu förfärligare,» ropade prästen.
»Käre man, inse då er synd för Gud och
förhärda er icke. Kom ihåg, att det eviga
helvetet väntar alla dem, som dö
obotfärdiga.»
Tolleiv teg en stund. Så sade han
allvarligt :
»Säg mig, präst, finns det öfverhet i
himlen?»
Prästen studsade.
»Öfverhet?» upprepade han.
»Öfverheten är ju just insatt af Gud. Vet du icke,
att Paulus säger: all öfverhet är af Gud,
och den bär icke svärdet förgäfves.»
»Jaså, det är icke fred att få där heller,»
sade Tolleiv stilla, och sedan ville han icke
svara prästen mera.
Det blef anställdt förhör med Tolleiv.
Hans syndaregister var både långt och bredt,
— han hade stulit ved och olofvandes huggit
timmer i kungens skog. Han hade halft
slagit ihjäl en man, som gick lagens ärenden,
han hade icke inställt sig på stämningsdagen,
fastän han var efterlyst, han hade gjort
inbrott på sätrarna. Men först och sist var
det anklagelsen för lönskaläge. På den var
det herr Laurits Folkvardson lade
hufvudvikten, ty straffet för det var döden.
Men här nekade Tolleiv med harm
och hån.
Så släpade man honom då tillbaka till
häktet och så till förhör igen. Till sist var
Tolleiv så vimmelkantig, att han hvarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
